måndag 3 oktober 2016

Lathund för kyrkoförståelsen

Kyrkoförståelsen kan ta sitt avstamp i debatten om kyrkohandboken. Jag läste Michael och Mikael i Kyrkans Tidning. De har räknat duktigt och underminerar handboksarbetet. Det hjälper inte stort. Nu drar bataljonen vidare och när den väl är på rull, är det nästintill omöjligt att stoppa den. Den rullar på av egen kraft. Då ordnar folk in sig och lagar efter läge. Några är frustrerade över att ha valts att ta ansvar utan att kunna göra det. Det rings prästtjällen emellan och uttrycks uppgivenhet, vi ska få en annan kyrkohandbok som säger annat än handboken 1986. Det är därför det behövs en lathund för kyrkoförståelsen för det är också genom handboksarbetet vi kan förstå vad som läres och syftas till i Svenska kyrkan.

Reformation
Hej å hå!
"Reformation" är nyckelordet för att vi kan ändra som vi vill. Nu tänkte inte Dr Martin Luther så. Han kunde ju se linjerna bakåt, till kyrkofadern Augustinus, till Paulus och till Jesus. Hans reformatoriska poäng var att kyrkosystemet reformerat just i den andra meningen, den som innebär deformation. Men, naivt kanske, Luther tänkte att missförstånden enkelt klaras upp om påven och de fromma kardinalerna görs uppmärksamma på det obibliska och det okatolska.
Ska man alls fatta Svenska kyrkan, måste man fatta den nya betydelsen av begreppet reformation för det kan talas i det oändliga om saken fast det är den andra agendan, kyrkosystemets agenda, som drivs. Envar sin egen Luther!
Grundtips: "reformation" betyder något helt annat än det som nu ska jubileras. Farligare, viktigare och - kyrkligare!

Kristusrop
Vi är inne i kyrkohandboksarbetet. "Kristusrop" är inte ett rop Jesus ropar, sju ord t ex. Det är ord som vi ropar till honom. Man kan nämligen inte ropa "Kyrie", "Herre". Här vill det till att odla sin misstänksamhet. Varför kan vi inte det? Att Jesus är Herren är den insikt som slår lärjungar. Det var för den insikten skull de kristna var beredda att ge sina liv.
Ni känner väl till problemet. Vi ska av genuspolitiska skäl inte säga "Herre", det är ett exkluderande uttryck. Jojo. Min hyfsat jämställda morsa hade inga problem här och då är det nog inga egentliga problem, tänker jag.
Det finns en annan glidning - från Jesus till Kristus, som uppfattas som lite högre stående och inte så könskategorisrat. Jag har hört argumentet. Det påminner om hur det var förra gången Jesus skulle väck och Kristus in. Då var det teologiskt 1930-tal och den judiske Jesus skulle ge plats åt den ariske Kristus. Vi talar tredje Riket.
Grundtips: Es givt Ähnlichkeiten!
Jag går inte på det.

Bibelns Ord
Jag vägrar svara på debiliteten "Så lyder Bibelns ord", för det visste jag sedan tidigare. Jag bekänner mig inte till den a-intellektuella kristendomstolkningens patrullväsende utan står hellre i den språkligt mer exakta, den bekännelsetrogna. Det finns en mening med att säga "Så lyder Herrens ord" - och vad den meningen betyder, är vi överens om. Just därför vill somliga ha bort den. Anstöt, ni vet. Nu är detta Kyrkans bibelglädje sammanfattad. Det som gällde om skrifterna i det vi kallar Gamla testamentet, gäller också de apostoliska breven i Nya.
Grundtips: alla debila försvagningar av bekännelsen till Ordet har ett syfte.
Vi är emot detta syfte.

Mässan
Min vän den glade bagarn uti Ersta oblatbageri ringde Wejryd och frågade om det gick bra med glutenfria oblater. Det tyckte Wejryd. Han tänkte att det är vanliga oblater men utan gluten. Sådana finns. Men tydligen fortfarande inte på Ersta. Där blandades något ihop som också betecknas med E-nummer; guarkärnmjöl, majsmjöl, potatismjöl och vad det nu är. Detta kallas bröd och utan några som helst funderingar bärs detta högtidligen fram och utdelas sedan med påståendet "Kristi kropp för dig utgiven". Så enkelt bryter man Kyrkans hållning. Frasse omfattar inte Erstabageriets hållning. Frasse vill ha glutenfria oblater bakade på vete. Frasse har rätt. Werjryd fattade inte vad han sa ja till. Min vän den glade bagarn producerar något som i alla vettiga sammanhang skulle utbreda en grundläggande sakramental osäkerhet. Vilka löften har Kristus bundit vid potatis- och guarkärnmjöl? Då talar jag inte om vikingamässan med mjöd i Södra Sandby för den kyrkliga nyheten skulle ni ha svårt att bära. Till och med jag undrar.
Om jag vore Fienden, den vi hörde om i går, skulle jag gilla en kyrkostruktur som gör något som folk tror är på riktigt men så är det i sitt innersta fritaget från själva instiftelsen, dvs frikopplat från löftet.
Och detta sker utan en uppslitande teologisk debatt eller meningsutbyte. Det bara händer.
Det är nog detta som mest föder och sedan göder min misstänksamhet.
En kyrka som är noga med Jesus borde vara noga med nattvardselementen. Det behövs lite bröd, lite vän, lite Ord och lite präst - det är Kyrkans egentliga hållning.
Grundtips: prästerna har ingen aning om vad de sysslar med och de flesta har inte kommit på tanken att här finns något att tänka över.
En nattvardsväckelse som blir yta men inte innehåll, tanken skrämmer rimligtvis fler än mig.

Nu har ni fått en lathund för kyrkoförståelsen.
Synd om de romerska katolikerna dock. Kardinal Kurre, vår vän, (Kurt Kardinal Koch, säger ni andra) och Martin Junge (som jag inte riktigt uppskattar efter hans förtjänst) skrev en artikel i Svenskan om att vi är på väg mot enhet. Och jag som kände tveksamhet mot samförståndsdokumentet. Skäms på mig! Till detta får vi återkomma för nu går vi utöver lathundens revir.


18 kommentarer:

  1. Utsökt information, f. Dag!

    GAF

    SvaraRadera
  2. Nu måste jag ställa Dag en fråga som länge gnagt mej. Är du och Frasse inne på att Strindberg trots allt hade rätt då han i Giftas talade om "det oförskämda bedrägeriet" när "Lettströms majsoblater á 1 krona skålpundet ... av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött...".

    Bortsett från frågan om den adekvata titulaturen av vår Frälsare: är nattvard med majsoblater kanske "ett oförskämt bedrägeri"? Eller ska vi nöja oss med att säga "sakramentalt osäkert": för att nattvardens heliga instiftelseord säkert ska gälla måste det inte bara vara bröd i allmänhet, utan vetebröd? (Eller bröd bakat på vete, begreppet vetebröd brukar ju hos oss användas om något slags sockerbullar som väl heller inte är så sakramentalt säkra). Brödet får inte vara glutenfritt och vinet inte alkoholfritt? Men huruvida brödet ska vara syrat eller osyrat - vilket man ju kan tycka är en nog så intressant fråga - kan öst- och västkyrkan vara oense om utan att det får så allvarliga konsekvenser att den ena utdömer den andras nattvard eller att vi andra börjar tala om "sakramental osäkerhet"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det korta svaret är: det som i nattvardssammanhang igenkänns av hela kyrkan som 'bröd' är bakat på vete och kan vara syrat eller osyrat. Det långa svaret med argumentation, resonemang om sammanhanget och ev. pastorala undantag finner du i min 'Han tog ett bröd - en essä om brödet, vinet och mässan', s. 131-162 i "Bortom protestantismen. Kyrklig förnyelses årsbok 2014" (Artos förlag 2015). http://www.artos.se/lutherska-traditionen/bortom-protestantismen
      Mikael Löwegren

      Radera
    2. Tack Mikael! Ska försöka sätta mej in lite mer i ämnet efter dina källanvisningar; bröd och vin ska det ju i alla fall i någon vettig mening vara om vi ska handla efter Jesu instiftelse, men finns det regler för elementen därutöver? (Jag menar, kan man vara oense om något så symbolladdat som syrat eller osyrat kanske man faktiskt också kan få vara oense om majs- eller vetedeg - ingen förnekar ju i alla fall att det är bröd, och ingen hävdar ju heller att det var just oblater som Jesus delade ut.

      Skellefteås präster verkar i varje fall ha gjort rätt när (vete?-)oblaterna tog slut under den långa nattvardsgången en stor kyrkhelg för ca 100 år sedan, och man konsekrerade och bröt vanligt vetetunnbröd. (Ej korntunnbröd som annars också var/är vanligt i norra Sverige - men det brukar vara alldeles för tunt och smuligt för att brytas annat än ner i filtallriken).

      Det intressanta med Giftas-citatet är väl att förekomsten av majsoblater tydligen inte är en sådan nyhet som man kan tro i glutenintoleransens tidevarv - och att det dåförtiden mest verkar ha varit Strindberg som antydde ett bedrägeri. (Reagerade ens Ullman mot förekomsten av majsoblater?).

      Noga ska vi vara (inte kaffe och bullar eller läsk och chips eller vatten som Ulla i Aspeboda tänkte införa). Men ibland undrar jag om det inte å andra sidan blir lite VÄL mycket alkohol- och glutenhaltsdiskussion. Ger oss vår Frälsare och S:t Paulus - om vi nu ska vara noga - egentligen några instruktioner om eller dispenser för att blanda ut vinet med vatten? (Jo, jag vet den fromma motiveringen, eller den mindre fromma om dåtida skick och sed, men i alla fall). Eller att servera en massa småbröd istället för att bryta ett enda? (Jfr frikyrkans massa småkalkar). Om vi nu ska vara noga - och visst ska vi.

      Nå, jag lovar att läsa på.

      Radera
  3. När Dag säger att det för en mässa behövs "lite bröd, lite vin, lite Ord och lite präst", vill jag lägga till "lite bön". Det förekommer ju numera mässor, där man i stort sett bara läser instiftelseorden. Det är som vore det en trollformel (vad det nu är man vill åstadkomma med den).

    Mässan skall alltid ha en ton av tacksägelse, evkaristi, som det ju hette av gammalt, och nu på nytt i romersk-katolska kyrkan. Mässan vill bl.a. uttrycka hur grundmönstret i skapelsen skall se ut – Gud ger goda gåvor och vi människor tackar honom för dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En liten varning från en pojkspoling som knappt är torr bakom örona men vars öron uppsnappat mer än de kanske borde av "de fullvuxnas" diskussioner: Undvik helst ordet "trollformel" i samband med instiftelseorden, t.o.m. om andras uppfattning av dem. Det blev ju en schism av det här i Sverige för 30 år sedan, när någon WELS:are skrivit att instiftelseorden ju inte är någon trollformel. Vilket väl alla egentligen var överens om, men det tolkades som (och kanske också var?) en pik mot oss som tror att trans- eller konsubstantiationen inträder just vid läsningen av de mäktiga, skapande instiftelseorden - i alla fall när sammanhang och intention är riktiga.

      Jag tolkar förstås inte din formulering som ringaktning av instiftelseorden - det är ju tacksägelsemomentet du vill framhäva, inte nedvärdera något annat. Och jag håller helt med om att det är otillbörligt slarv att, annat än vid vissa sjukkommunioner, hålla på och korta ner böne- och lovsångsmomenten. Men man vet aldrig vad somliga gnesiolutheraner, eller för den delen papister, kan få för sej.

      Radera
    2. Att läsa endast instiftelseorden var ju Luthers förslag till Nattvardens liturgi. "Instiftelseorden är tillräcklig Canon" har jag för mig att han sa och gnesiolutheranerna höll med. Detta är väl ett av den gode Martins misstag.
      Skrivet i Avila i den helige Johannes av Korsets anda tillika med den heliga Theresa.
      Roland Kristensson

      Radera
    3. Andreas, jag uppskattar att du noterade att jag använde konjunktiv, när jag talade om 'trollformel'!

      Radera
    4. En sakupplysning: det var Olaus Petri som sa att instiftelseorden var "oss Canon noogh". Vilket var helt konsekvent utifrån dåtidens uppfattning om mässans ursprungliga form. Från de medeltida liturgikerna hade reformatorerna med sig uppfattningen att den första nattvarden just bestod i att Jesus läste instiftelseorden över bröd och vin; till detta skall sedan apostlarna ha lagt bedjandet av Fader vår. Denna som man trodde ursprungliga form för kyrkans mässfirande kallades "den apostoliska konsekrationen". Idag är denna uppfattning helt överspelad av nyare liturgisk, patristisk och exegetisk forskning. Även om detta kan man läsa i den av artikel som jag nämner ovan.
      Mikael Löwegren

      Radera
    5. Nå, det är väl skillnad om man diskuterar vad som - som ett absolut minimum - krävs för att nattvarden alls ska vara Herrens måltid och om man diskuterar vad som "är tillbörligt, rätt och saligt." Mycket kan man ju - i händelse av tidsnöd vid en dödsbädd exempelvis - utelämna, den goda epiklesen t.ex., men inte på villkors vis instiftelseorden. I ett sådant fall kan den då få vara "kanon nog".

      Därmed inte sagt att vi ska vara minimalistiska. Och det var väl de lutherska reformatorerna som regel inte? (Istället för den reformerta tendensen att "ta bort allt som inte är föreskrivet i Skriften" resonerade man väl snarare "det är OK att behålla det som inte strider mot Skriften" - även om man inte alltid behöll allt det heller).

      Ja, varför skulle vi - i normalfallet - snåla på bön och lovsång vid evkaristin? Det har väl knappast någonsin hävdats att Jesus "Gör detta" skulle förbinda oss till att i alla avseenden utföra nattvardsfirandet exakt som han gjorde det den allra första gången? (Även om det förekom lovsång och bön då också). Men bröd, vin och instiftelseord får verkligen inte saknas.

      Radera
  4. Det postkristna samfundet har tydligen anammat "fredagsmys" - potatischips och öl. "High five" som de säger i Strängnäs!
    Antony

    SvaraRadera
  5. Äntligen vaknar BloggarDag rörande handboken? Varför har du varit så pass tyst så länge? Det behövs teologisk och pastoral undervisning i grundläggande liturgik. Kom igen docenten!

    /TD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggardag vakar ständigt men handboksarbetet har kommenterats och hanterats i andra fora. kyrkligdokumentation.nu förser oss med material. Där återfinns sex artiklar om nattvardselementen. Vill man veta, kan man veta.

      Radera
  6. KRISTUS JESUS
    Östkyrkan firar jul Vid Epifanias.
    Vid Jordanfloden föds Kristus. Från Himlen hörs en röst: Detta är min älskade son.Idag har jag fött honom.
    Här står lutheranerna handfallna.
    Kristus och Jesus synonymiseras.Här kan vi lära av de ortodoxa. Martin Luther missar något grundläggande. Ibland är det inte nådigt att vara lutheran...
    U 🐯 B

    SvaraRadera
    Svar
    1. I och för sig är nog Theofanin liturgihistoriskt en äldre högtid än julen, och då lär både Kristi födelse och Hans dop har firats tillsammans. Sedan länge firar "östkyrkan" dock båda, mestadels enligt den julianska kalendern, vilket innebär att den 25 december infaller när det står 7 januari i den svenska almanackan. Och när Theofanin firas den 6 januari står den 19 januari i den svenska almanackan.

      Radera
    2. Paul
      Kristi födelse och dop sker vid Jordan.
      Jesu födelse sker i ett stall trettio år tidigare.
      I kalenderfrågor slår du mig på fingrarna...
      -u-

      Radera
  7. "Så lyder bibelns ord" har fått mig att närläsa förslaget till ny kyrkohandbok.
    Och jag kan inte annat än ändra uppfattning och närma mig Mikael och Michael och Svenska Akademins m fl synpunkter.
    Kyrkohandboksförslaget till kyrkohistoriens skräphög. Nya kvastar fram...
    Ulf 🐯 Berggren

    SvaraRadera
  8. Jag har precis läst en mycket narcissistisk artikel om en stackare som heter Anton Bodström som ska gestalta det postkristna samfundets nästa generation av tjänstemannaprelater. Oj, oj, oj vilket heretiskt ok den unge mannen bär på sina axlar!
    Antony

    SvaraRadera