måndag 10 oktober 2016

Modéus II i Rydaholm mm

Jag var på kapellinvigningen i Rydaholm.
Ni tror att det största evangeliet svarade Modéus II för. Egentligen inte. När kyrkoherde Thomas Gustafsson meddelade att det fanns kommunionsstationer och att man också kunde kommunicera framför det blå skåpet, kände jag hugnad i själen. Hur det än är - i Rydaholms nya Mariakapell finns det hopp. För alla. Också för den som skitit i det blå skåpet.

Modéus II sa det gamla vanliga, att det inte skulle vara ett "vi" och ett "dom", och det kan man alltid säga, fast vi vet ju hur det numera egentligen förhåller sig just i Svenska kyrkan. Det var mycket framtid och hopp därtill. De ska tala så, de professionella optimisterna. Vi lyssnar, men endast i mycket överförd och fromsint mening tror vi detta.
Jag övertygades knappast ens av talet om kampen för en enda värld och en enda mänsklighet. Inte ens när Modéus II talade för en kyrka som skulle våga svara, grep det tag i mitt hjärta. Jag har helt enkelt varit med för länge. Och det är inget att säga något om. Jag menar, det är inte Modei fel.

I lördags läste jag Modéus II i Barometern/OT.
Han skrev en artikel avsedd att publiceras 31 oktober, men den hade nödtorftigt redigerats till att påven "inom kort" kommer till Sverige.
http://www.barometern.se/debatt/paven-inspirerar-till-dialog/
I texten talades det dock om gudstjänsten som "idag firas i Lunds domkyrka" och om påven, en världspolitisk aktör "som i dag besöker Sverige". Jag blev frågande.

Först vid beskedet att Modéus II ska till gudstjänsten.
"Det är med glädje jag kommer att resa till Lund för att delta i en historisk gudstjänst." Nu får inte kyrkostyrelsen plats men tydligen biskoparna. Det passar i det romerska konceptet som hand i handske. Men den för Svenska kyrkan viktiga kombinationen av folkligt styrande och prästerlig ämbetsförvaltning fördunklas. I Svenska kyrkan är det nog kyrkostyrelsen som är det främsta organet när kyrkomötet inte är samlat. Det framgår inte klart av personsammansättningen vid gudstjänsten i Lund. Då blir det ett "vi här uppe"-perspektiv och därmed per automatik också ett "dom där nere".
Lite frågande blir jag allt. Vem bestämde detta? Kyrkokansliet? Kyrkostyrelsen, värdfolket, gjorde det inte.

Jag blev frågande också inför talet om historisk gudstjänst. Sådant är ett vanligt men vad som blir historiskt vet vi inte förrän i efterhand. Jag har varit med om mycket i det kyrkliga som kallats "historiskt". Det mesta av detta historiska minns ingen längre.

Modéus II får till det:
Låt oss tillsammans med evangeliet som grund, gripa oss an dagens utmaningar lika konkret som påven valt att göra det. Låt oss hitta varandra i engagemang för klimatet och för en human flyktingpolitik. Låt oss gemensamt agera för fred, rättvisa och försoning."
I fokus ska det som förenar stå, menar Modéus II.
"När vi är trygga i vår identitet kan vi mötas och tillsammans arbeta för en bättre värld."

Frågan om rättvisa bränner till.
Som på Gotland, där människor demonstrerade och några uppsökte åklagaren i hans hem för att tydligen föra en rättspolitisk diskussion. Det skulle de inte gjort. Och de som demonstrerade för en sexuellt utsatt kvinna, kunde buntas ihop som nazister. Jag tror inte att det riktigt var så. Bilden som illustrerade påståendet var inte från dagens Visby utan snarare från 30-talet och någon större svensk stad, Stockholm eller Göteborg, inte Berlin. Tänk om folk faktiskt uppfattar att de måste stå upp just för rättvisa när orätt begås och staten med dess våldsmonopol sviktar.. Frågande blir jag. Och jag frågar mer uppåt, om man så säger. Politiskt, alltså.

Jag blir kanske än mer frågande inför ansatsen, där Modéus II fokuserar på påven, en hållning som för purlutheraner skulle betraktas som förvånande.
I Lund och sedan i Malmö ska en ekumenisk dialog manifesteras och en allvarlig ansats inför året 2017 tas. Vad finns nu 500 år senare att säga om reformationsskeendet då och därefter? Modéus II fokuserar då på påven. Han nämner dokumentet Från konflikt till gemenskap (Artos 2016), som Mikael Löwegren översatt. Det kom 2013. Utan att Artos tryckt på (sic!), hade dokumentet bara funnits som pdf-fil. Jag har inte sett någon maning till stiftets prästerskap att skaffa sig boken och läsa på, inte ens Kyrkostyrelsen har läst. Frågan ska väl ändå ställas var det då med så självklar elegans  styrs bort från teologi och reformatoriska eller motreformatoriska insikter till klimat, fred och flyktingmottagande? Varför inte tala om det saken handlade om för 500 år sedan? Handlar saken inte fortfarande om detta men med en del andra infallsvinklar?

Skulle flyktingmottagandet upp på agendan finns det tydligen utomordentligt allvarliga frågor att ställa, när staten skyfflar den frågan i kommunernas knä. You ain't seen nothing yet, antar jag. Vore detta inte värt att tala om, ett flyktinghaveri två steg. Först på Medelhavet inför Europas stängda gränser och sedan i flyktingmottagandet bakom Sveriges stängda gränser. Varför kan de kristliga inte komma bort från enkla slagord till kalla politiska analyser av hur det egentligen är?

Om nu påven inspirerar Modéus II till dialog så kanske påven ändå får problem i mötet med Modéus II. Hade en romersk katolsk biskop gått i prideparad med en man som sedermera döms för grovt barnpornografibrott, hade den biskopen förflyttats. Rom tar inte risker längre efter miljardskadeståndskraven i USA. Men vad hade Frasse sagt när han förstått att Modéus II vägrar prästviga de män som har en katolsk förståelse av prästämbetet? På vilket sätt inspirerar Frasse Modéus II i detta stycke? Man vill gärna få veta och fattar att det får man inte. Inte här i tiden i vart fall.

Vi ska hitta varandra i engagemang för klimatet och för en human flyktingpolitik. Under dessa auspicier börjar det reformatoriska 500 år senare.
Hade Dr Martin Luther skrattat?
Kanske hade Hegel sagt att reformationen utspelar sig två gånger. Först som tragedi och sedan som komedi.
Nu hade Hegel i så fall skrattat.



31 kommentarer:

  1. Det blir minst sagt märkligt då Svkys heretiska stiftchefer leker "biskopar"!
    Antony

    SvaraRadera
  2. Dag borde kunna sin Marx bättre. Det är nämligen denne som säger följande: "Hegel gjorde någonstans den anmärkningen, att alla stora världshistoriska händelser och personer så att säga förekommer två gånger. Han glömde att tillfoga: den ena gången som tragedi, den andra gången som fars."
    Det är den lysande öppningsmeningen i Karl Marx "Louis Bonapartes adertonde Brumarie" från 1852 (här citerad efter Proletärkulturs sv. upplaga 1981, s. 11).
    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Es ist also Karl Marx, der lacht dazu?

      (Und der Teufel?)

      Radera
  3. På tal om historiska biskopsbesök så kommer ärkebiskopen av Mosul på besök i Sverige till sommaren.
    Inbjuden av Oasrörelsen, som verkar ha bättre kristna ekumeniska relationer än ekumeniska avdelningen i Kyrkan hus.

    Personligen inspireras jag av Frasses tydlighet att vi i modernismens namn inte kan ändra läran som getts av kyrkan. Varför skulle min tolking av skriften vara bätttre än kyrkofädernas?
    Det är en fråga som dagens biskopar och läronämnd kanske skulle ställa sig på samma sätt som Dr. Martin gjorde?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt i prickar, Peter T! Den nya religionens stiftchefer, tillsamans med vår "massmedia", vill gärna tro att Franciskus är den liberale påven som bekräftar att Svky "gått före". De kan knappast ha mera fel då påven konstaterat att kvinnliga präster är en omöjlighet (och gett Troskongregationen uppgiften att ännu en gång avvisa idén om kvinnliga diakoner), tydligt avvisar homosexuella "äktenskap" (vilket han kallade "ett djävulens påfund" då de infördes i Argentina), då han är tydlig med realiteten i den enskildes synd och djävulens härjningar, då han fullständigt avvisar all form av postmodern teologi.
      Det är denne radikalt ortodoxe påve som den postmoderna och postkristne hedonistiske heretikern Modéus II tror sig stå nära - jag vet inte om jag ska skratta eller gråta?!
      Antony

      Radera
    2. Det var ju ett trevligt erkännande av Antony att Dr. Martin strävade efter den rätta läran enligt kyrkofäderna. Missbruk finns i vissa kyrkar nu, liksom för 499 år sedan.

      Radera
    3. Det var en, minst sagt, generös tolkning av det jag skrev. Nåväl, det bjuder jag på!
      Antony

      Radera
  4. Jag bor på ett ställe där man inte exkluderar. Istället för att ha EN SPECIFIK man från Mellanöstern i centrum så har man alla. Jag tror inte ens man märker hur det gamla församlingsfolket drar sig undan. Hur Jesus kan vilja ha det så är en gåta.

    SvaraRadera
  5. Dagbloggen är alltid intressant att läsa, ofta mycket begåvat och kvickt. Men inte kan väl Dag ha fallit för den protestantiska irrläran att Kyrkostyrelsen bäst skulle reprentera SvK? Vi är väl ändå en episkopal kyrka? Biskoparna må fallera på än det ena än det andra sättet, men de är ändå något
    mer än en mandatperiod. Menar Dag på allvar att kyrkostyrelsen representerar något ecklesiologiskt viktigt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste Biörn,

      -Visst är bloggaren både begåvad och understundom kvick men måste ju försvara den styrelse han tillhör (nu som ersättare, tidigare som ledamot)och vars kyrka är - som jag brukar formulera saken - hans jordiske huvudman.

      Kan vi sedan inte vara överens om att benämna Svenska kyrkan vid dess rätta och kända namn: en demokratisk folkkyrka!?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Här skulle den noggranne läsaren av Dike kunna ana ett motsatsförhållande mellan en episkopal kyrka och en demokratisk folkkyrka.
      Vilket är då den bästa beskrivningen av de två; traditionen från 1593 (minst), eller lagtexten från 2000?
      Anser herr Dike att Kyrkostyrelsen har företräde framför biskoparna?

      Radera
    3. Vilka biskopar?
      Antony

      Radera
    4. Peter T,

      Frågan handlar inte om "företräde". Den kan bara besvaras med att Svenska kyrkan är en öppen, demokratisk folkkyrka - med biskopar!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Vilka biskopar?
      Antony

      Radera
    6. Antony,

      -De som enligt Svenska kyrkan ordning (KO) är valda till ämbetet.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. "Valda" utan giltig succession (läroämbetet och ecklesiologin) eller möjlighet att ta emot en vigning (kvinnorna) gör ingen gökunge till en biskop!
      Antony

      Radera
    8. "Demokratisk" förstår jag innebörden av.
      Likaså "folkkyrka" så länge som 66% av befolkningen är medlemmar.
      Men vad vill det säga att SvK är "öppen"?

      Radera
    9. Antony,

      -Det är fult av Dig att kalla våra biskopar för gökungar. Mycket fult - och ovärdigt en debattör i kyrkliga frågor.

      BENGT Olof DIKE

      Radera
    10. Ojdå, det var känsligt. Jag får väl nöja mig med att kalla stiftcheferna för hedonistiska heretiker?!
      Antony

      Radera
  6. Jag är förberedd inför 31:a oktober. Jag har hittat ett skrymsle i Lundadomen dit jag beger mig med sovsäck och förplägnad den 29:e.
    Under den s k gudstjänsten den 31 dyker jag upp och frågar Fransiskus om vi inte kunde fira nattvard gemensamt.
    Jag kommer att passa på att ta Fredrik Modeus i örat. Hans sirapslena artikel i Barran om att respektera varandras olikheter gick inte hem hos mig. Antingen firas gemensam mässa i Lunds domkyrka när påven kommer eller kan han stanna hemma. Jag anser dessutom att de romersk-katolska överprelaterna provocerar med mässan på tisdagen där endast katolikerna får ta del av bröd och vin. Ett fall för DO? Att Vatikanstatens överhuvud kommer på statsbesök och hälsas välkommen av den svenske statsministern har jag ingen synpunkt på. (Att jag har god lust att också ta Stefan Löfven i örat har helt andra skäl...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant exempel på var reformationen dessvärre ofta har hamnat – Var och en sin egen påve!

      Radera
    2. Ett av väldigt många fel!
      Antony

      Radera
    3. Ja, i bemärkelsen att var och en är skyldig att bilda sej en egen uppfattning (om Guds existens, påven t.ex.) kan man väl säga att var och en är sin egen påve. Det hör med till "nya tiden" att inte automatiskt ta över en nedärvd tro. Men till det mogna personliga ställningstagandet hör givetvis även att - frivilligt - kunna underordna sej Kristus, sin biskop och, i förekommande fall, påven.

      Så inte heller jag uppskattar det andliga högmod som är sig selv nok. Kvar står dock alla kristtrognas ansvar att "pröva andarna" (utifrån Skriften) och "akta sig för de falska profeterna", lutherska eller papistiska.

      Radera
  7. Får de bara "bröd och vin" så går jag hellre till lutheranerna där jag får Kristi Sanna Kropp och Blod! RK

    SvaraRadera
  8. Det hör väl inte riktigt ihop med dagens blogginlägg, men jag kan inte låta bli att notera att Kyrkans Tidning på sin hemsida idag har ett enda inlägg: "Sju personer har anställts för att stötta församlingarnas arbete med asylsökande och nyanlända."

    Arma kyrka, som har för sig att man löser problem genom att anställa folk – sju stycken! – centralt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De ska bara hålla oss sysselsatta. Tala om för oss att vägen till Gud går via neutrala mötesplatser där vi ska snickra på samhällsbygget. De vet även att tiden är kort, församlingsmedlemmarna, som drivs av "dåligt samvetemetoden", börjar krokna.

      Radera
  9. Vet påven om att han är en "världspolitisk aktör"? Kallar han också sitt samfund för "civilsamhälle"?

    SvaraRadera
  10. Vet man om det kommer att närvara några prästinnor i Lundadomen under påvens besök? Det vore i så fall ett skammens tecken och en oerhörd provokation. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer väl minst tre stiftchefer som är prästinnor!
      Antony

      Radera
  11. John, Du räknar väl Antje som provokation - en som påven knappast kan vara omedveten om.
    Kh på landet

    SvaraRadera