torsdag 13 oktober 2016

Together in - ja vad då?

500 år av reformation ska högtidlighållas som ett led i den fördjupade dialogen mellan den Romersk-katolska kyrkan och Lutherska Världsförbundet. Det blir gudstjänst i Lund och event i Malmö. Ni vet att Frasse och LVF-ledningen kastar sig i bilar efter gudstjänsten i Lund och fraktas till Malmö Arena. Där heter eventet Together in Hope. På flerfaldiga sätt kommer där de båda kyrkofamiljernas ansvar i arbetet för rättvisa och fred att lyftas fram.

Jag blir rädd.
Svenska kyrkan är bara värd i det lokala, inget mer. Men vad har Frasse, Kurre Kardinal, Munib Younan och Martin Junge att fira? 500 år av reformation? Motreformationen kan förstås räknas som reformation, men är det i någon vettig mening verkligen 500 år av reformation vi talar om?
Kanske om vi menar att varje högmässa reformerar oss, och det kan vi mena.
Så brukas inte riktigt begreppet normalt. Under dessa 500 år är det många år som de båda kyrkofamiljerna inte reformerats.
1600-talet och 30-åriga kriget ska vi inte räkna till reformationsåren väl? Upplysningstidens 1700-tal, allra minst i Frankrike hör inte dit. De på kunglig befallning unierade tyska kyrkorna - är det verkligen i katolsk eller ens luthersk mening reformation?

Är inte sanningen om Frasses och Kurre Kardinals kyrka att det skulle dröja till Johannes XXIII och Andra Vatikankonciliet innan det blev en markerad reformation? Dr Luther skulle varit nöjd med somliga av besluten som fattades då men hade han inte lite syrligt sagt att det var på tiden, han som många andra katoliker? Krigsåren, WWI och II, men inte heller Vatikanens hanterande av de franska arbetarprästerna övertygar väl om vi håller oss till reformationsbranschen?
Är det en phantasma som högtidlighålls?
Då säger jag med August Strindberg: Förbannat vare skönljugeriet.
Om högtiden gäller vad som gäller om hö.
Ni förstår.

Ni fattar också att det som ställs i utsikt inte handlar om allvaret i den kyrkliga splittringen eller om insikter om begångna misstag och möjligheter att nu hantera dem. Exsurge Domine kan påven inte ta tillbaka. Kan han ens moderera? Man behöver för att med behållning delta i högtidlighållandet inte ha läst Från konflikt till gemenskap, tycks det mig. Allra minst för eventet på arenan. Det är inte sådana frågor som står i centrum.

Temat är alltså särskilt de båda kyrkofamiljernas ansvar i arbetet för rättvisa och fred.
Här blir jag rädd på riktigt.
I Oblast Kaliningrad (oblast förstår jag både som län men främst i det sammanhang jag utbildats för som militärområde) har Iskander-misslier placerats i Baltisjk, marinbasen. De når till Vättern och kan bära kärnvapen. Det är inte första gången det finns kärnvapen som varit avsedda för mål i Sverige. Vid finska gränsen har robotförband placerats. Vid gränsen till Ukraina finns stora arméförband. I Aleppo bombas hänsynslöst och något slut på kriget i Syrien kan vi inte se. Tvärtom skärps tonläget och Putin ställer in ett besök i Frankrike.

När de kristna då högtidlighåller och lyfter fram de båda kyrkofamiljernas ansvar i arbetet för rättvisa och fred, drabbas jag av Chamberlain-syndromet. Peace in our time. Han sa så, för han hade bett så i Church of Englands evensong. I München hade bönhörelsen kommit. Chamberlain lät lura sig fast det var var eller just för att det tedde sig så fromt och fint. Bönhörelse!
Antagligen lever också vi i en förkrigstid och inför år när vi ska vänta oss förändringar som blir försämringar.

Det var länge sedan så mycket stridskrafter stod i vårt närområde. Ska vi inte låtsas om det, bara säga ett käckt "lappri!" - ?
Kamraterna i Bryssel förser mig med information om desinformation två gånger i veckan. Inte överstarna Salander och Olofsson, de är tillbaka i Sverige, men under sin tid i Bryssel försåg de mig med nya kamrater.
Till de hotande krigstecknen hör just de kristligas tal om ansvaret i arbetet för rättvisa och fred.
Det ansvaret har en mängd döpta i Svenska kyrkan tagit med vapen i hand. Vi lyckades i den fredsinsatsen. Det var att ta ansvar. Beredskapen att erlägga också blodskatten, ett dåförtiden manligt obligatorium/privilegium, demonstrerades i uniform m/58 och m/59.
I det kristliga brukar inte saken uppfattas så.

Kurre Kardinal kommer inte att få en för samvetet besvärande resa till Lund.
Här kan högtidlighållas utan besvärande frågor till det romerska kyrkosystemet. "500 år av reformation" kallas den blöta filt som läggs över alla skarpa frågor. Kyrkodiplomatin skördar framgångar. Det blir inte heller svårt att vara lutheran, inte ens lutheran med en markerad teologisk position på markerat avstånd från Dr Luther. Glömda är alla kättarförklaringar, de som styrde mot salighetsfrågorna. Kvar står detta besvärande, att Luther var antisemit. Den saken hanteras genom lämpligt avståndstagande. Frasse kommer inte att beröra pinsamheten, har jag förstått.

Frasse stackarn.
Den 1 november ska han fira utomhusmässa. Mässfirandet var inte LVF överförtjust i. Frasse skulle egentligen ha flugit tillbaka på kvällen när eventet var slut och sova i sin egen säng i Domus Marthae. Att fira påvemässa dagen efter är som att tillsammans bjuda till en fest, som avfiras med slut kl 18,  men så ordnar den ena av värdfamiljerna ett jätteparty dagen efter. Det är jättepartyt alla minns. Vad förfesten handlade om, kommer ingen längre ihåg. Värmen som möter Frasse kanske håller den skånska kylan på avstånd.
Nu sägs, att Skåne är varmt och skönt i november. Blött? Tak över huvudet, heter det.
Ljummet om inte vinden kommer norrifrån.
I mina dystra stunder tänker jag: Frasse + Lunginflammation = Sant.
Blir det så att påvar hanterar lutherska reformationer men inte luthersk prestige och svenskkyrkligt revirpinkande?

Jag säger inget om allt detta. Intresset ljuger aldrig. Eller alltid.
Men i korthet ska det nog enkelt sägas, att lutheraner ställer påven i kylan medan de romerska katolikerna kvickt kyler ner högtidlighållandet av reformationen, som de knappast kan gilla att fira. Strindberg igen.
Själva ansatsen "Together in Hope" är vacker men kanske till intet förpliktande. "Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli", som det heter på dåligt hanterad svenska.
Var tanken att själva högtidlighållandet den 31 oktober skulle stå i centrum för uppmärksamheten är misslyckandet dock ett faktum redan på förhand. Denna insikt förtar inte att det ska bli intressant att följa högtidlighållandet.

Dessförinnan har jag gått igenom och kompletterat det egna krigsförrådet av livsmedel, medicin, förbandsutrustning, drivmedel och möjligheter att sköta hygien samt därtill omgrupperingsmöjligheter. Spadar finns på plats liksom presenningar. 10 dagar ska förråden räcka. Minst.





15 kommentarer:

  1. Sveriges Radio har vinklingen klar:
    "Notan för påvebesöket: åtta miljoner"

    SvaraRadera
  2. Jag tycker nog att Dag gör en onödig motsättning mellan att verka för rättvisa och fred och att göra sig beredd för onda tider med ett gott försvar. Redan romarna insåg ju sammanhanget "om du vill fred, så rusta dig för krig".

    Sedan skall det bli intressant att höra vad Franciskus säger om Luther. För några år sedan hade Benedikt en del gott att säga om honom (men så var de ju båda tyskar, om än från Thüringen resp. Bayern). Man kan förmoda att påven kommer att peka på annat hos Luther än vad de gör som tror att 'reformation' betyder nytolkning och inte återformande.

    SvaraRadera
  3. Hur klarar du vattenförsörjningen i tio dagar med elavbrott? Det tycker jag är den knivigaste delen av förberedelserna för orostid.

    /non ordinationis

    SvaraRadera
  4. Inte WWIII, men förmodligen rasslar Putin i vapnen i slutet av oktober månad, för att ställa till oreda i amerikanska presidentvalet och därtill skapa obehag för avgående president Obama, vilken han hatar än mer än den blivande, fru Clinton.
    Som en sista chans att få sin lakej Trump vald till ämbetet, men tack och lov är den saken körd.
    Dock blir det säkert en svårartad skrämselhicka hos de Nato-allierade längs den farliga gränsen.

    GAF

    SvaraRadera
  5. 8 miljoner var det, ja. Men gäller inte samma sak för påvebesök som för melodifestivaluttagningstävlingar - att det ger en massa finfin reklam för kommunerna Lund och Malmö? Och med tanke på de 10 000-tals väntade besökarna (till påvemässan åtminstone, det blir ju mer plats utomhus) blir det ju bara några hundra kronor per skaft. En och annan krona extra kanske spenderas i kommunerna också (eller är det inräknat i "notan")?

    Synd att vi inte verkar få ihop 70 000 äkta lutheraner till Lund den 31 oktober. (Som gammallaestadianerna ensamma lyckas dra ihop varje sommar, nu senast i Torneå). Det kunde ha blivit en PR-kupp nästan motsvarande påvens. Funderar på om det verkligen är lönt att åka själv, nu när biljetterna tog slut så fort... att se Martin Junge är det nog ingen som är särskilt sugen på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte på alla idrottsevenemang med tillhörande huliganism som får kosta. Idrott förbrödrar ju.

      Nu blir det en våg av utträden igen.

      Radera
    2. Man kan se allt i SVT, Andreas! /John

      Radera
  6. Tveksamt om Chaberlain tagit intryck av Evensong. Han var ju unitarian.

    SvaraRadera
  7. Underskatta inte collegekulturen!

    SvaraRadera
  8. Tanken med reformationen var enligt Luther att den skulle äga rum inom den befintliga katolska kyrkan. Absolut inte leda till splittring eller skapa några nya kyrkobildningar. Under kyrkomötet i Trient blev det också ändringar på flera av de punkter som Luther pekat på. Det var alltså inom den befintliga katolska kyrkan som reformationen ägde rum.

    Att på andra håll med våld slita loss delar av den katolska kyrkan och göra den till statliga nationella enheter har ingenting med reformation i Luthers mening att göra. Vad sv"k" avser att fira har heller inget med reformation att göra. Det som i praktiken firas är 500 år av splittring, isolering, förtryck och andligt förfall. En villervalla vars följder syns allt tydligare idag.

    Påvebesöket i Lund och Malmö är självfallet den katolska kyrkans stora fest. /John

    SvaraRadera
  9. Vad gäller påve Franciskus; han lutar ju åt det liberala och progressiva hållet.

    Jag har läst att många konservativa katoliker är oroliga för utvecklingen inom katolska kyrkan med denne påve. Inte minst på grund av de progressiva kardinaler han har tillsatt. Se t ex artikeln "A Crisis of Conservative Catholicism" av Ross Douthat (First Things, January 2016):

    https://www.firstthings.com/article/2016/01/a-crisis-of-conservative-catholicism

    SvaraRadera
    Svar
    1. Franciska är knappast "liberal" utan snarare radikalt ortodox samt ganska komplex. Det ser t.ex. ut som att SSPX kan komma att fullt ut "införlivas" i Kyrkan, vilket knappast är ett tecken på en liberal agenda!
      Antony

      Radera
  10. Den som tror att kristendom = konservatism har mycket kvar att lära. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John,

      -Och den som tror att kristendom är liktydig med socialism/kommunism har ännu mer att läa!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  11. Kalla krigarna vädrar i morgonluften. Och visst -Vladimir Putin är ingen sillamjölke men det är inte Barack Obama eller Jens Stoltenberg heller.
    Jag skräms inte av ryssen.Jag intar städse en Tredje Ståndpunkt.
    Jag skräms mer av påven och det katolska.LVF lägger sig platt för Herr Jorge. Allt massmedialt ljus på honom. Och vi i Sverige lägger oss platt när vi går med på att Katolska Kyrkan får fira sin exkluderande mässa på arenan i Malmö. Att Vatikanens statschef kommer på besök och möts av vår statsminister må vara hänt men därutöver borde vara intet...
    Mina planer på att övernatta i domkyrkan natten till den 31:a fortskrider. Jag har hittat ett ställe i Lundadomen som passar. Jag provsov utan att upptäckas för ett par nätter sedan. Om jag sen lyckas med att få dela nattvardsbord med Jorge - jag lever med Ärkebiskopen på hoppet...
    Ulf Berggren Lund/Hälleberga

    SvaraRadera