måndag 6 augusti 2018

Helt enkelt

Han gick uppför trappan och redan i hallen såg han ett par trosor på golvet. De fick då snabbt sällskap av ett par kalsonger. Och skjortan förstås.

Inifrån sovrummet hördes därefter ljud En kvinna sa: -Det är ditt ansvar! En man svarade: - Jag glömde... Kvinnan sa: - Då får du inte... Hon avbröts av mannen som sa: - Inte nu? - Du måste ta ditt ansvar som man, särskilt som du föredrar tekniska hjälpmedel och inte det man nöjde sig med förr i världen och mestadels om sommaren. Du får inte springa undan ditt ansvar. - Ok, det går, sa mannen, det går inte att säga emot: jag går.

Det är faktiskt inte alltid så lätt att komma ihåg tvättkorgen när man varit nere vid tvättmaskinen i källaren. Det var nog lättare när man samlades till byk förr i världen vid en somrig sjö. Så lommade mannen två trappor ner, hämtade tvättkorgen och ställde den sedan där den skulle vara. Han kände sitt ansvar som man, ansvaret att tvätta och laga mat. Ingen mer smutstvätt på golvet.

Det här var en berättelse helt enkelt. Den syftade till att påvisa att det som är "helt enkelt" kanske inte alltid är så där helt enkelt utan flerbottnat. Somliga förmår inte uppfatta tillvaron så. De inte bara hamnar i sina egna föreställningar utan fastnar där.

Vari består oförmågan? I en oförmåga att se tvåsidigheten i tillvaron. Den oförmågan kompenseras av medmänniskor, de som ser det andra. Då återstår uppgiften att se om vi talar just om det tvåsidiga eller om vi talar om antagonistiska motsättningar, som de mellan Gud och Djävul. Det finns två riken och det skulle vi som är kristna i sällskap med Paulus, Augustinus och Luther vara särskilt duktiga på. Jesuiter och kalvinister är härvidlag pålitliga. Där fick både Frasse och Calvin en smäll.

Lyssna nu efter senaste modeuttrycket. Det är "helt enkelt". Så i nyhetsrapportering, så i debatter. Vad är det som är "helt enkelt"? Det skiftar. Huvudsaken är att det är just "helt enkelt". Men mycket i tillvaron är sålunda aldrig "helt enkelt". Det finns sådana som skriver text i avsikt att luras och få läsare att möblera skallen med bilder, som sedan ska uppfattas vara verkligheten själv. När nyhetsrapportören säger att något "helt enkelt" förhåller sig på ett visst sätt, kan man ha anledning att ägna sig åt misstänksamhetens hermeneutik. Nyhetsrapportören kanske helt enkelt varit för lat, inte gjort sitt jobb och därför måste hemfalla till enkla förenklingar? Hur ska jag veta?

Exemplifiering? Pridefestivalen förstås med hela det officiella Sverige på plats och fåniga partiledare med regnbågsflaggor i händerna. Ska vi anförtro politiskt ansvar till sådana figurer? Vad kan de åstadkomma om Stormakt Röd eller Stormakt Blå sätter tryck på nationen? Kan man lita på att detta  är personer man alls inte kan lita på?

Parlamentarismen före framväxten av politiska partier gick ut på att rösta på någon vars omdöme jag litade på. En klok person helt enkelt! När vi inte röstar på sådana utan på kandidater som partierna erbjuder oss, kan vi veta att vi röstar fram ett knapptryckarkompani. Läs på i de politiska memoarerna så ser ni hur förskräckande det hela egentligen är. Eller "helt enkelt" är.

Bloggardag, som till det ytterst försöker dölja sina feministiska sympatier, har i vart fall underhållit sig med Margaretha Fahlgren och Birgitta Wistrand utomordentliga bok Älska eller älskas. Makt och känslor i politiska biografier. Appell Förlag 2018. Författarna har läst, samläst och motläst politiska biografier i vår samtid och skrivit en rätt avslöjande skildring av hur politik bedrivs, dvs att älska eller älskas i politiken.

Älska makten och folkets kärlek är väl alltid belöning. Det är rätt enkla figuranter som beskriver sina politiska liv och än mer enkla framstår de när Fahlgren och Wistrand fullgjort sitt arbete. Det är mycket som är "helt enkelt" och somligt som entydigt tycks vara "helt enkelt". Så går det, när två skolade litteraturvetare sätter sig in i material, skär upp och analyserar de skivor och slamsor de dissikerat.

Politiska livsskildringar är partsinlagor förklädda till historieskrivning. Sug på den här! "Intressant nog tycks våra biografiker i princip tillfreds och nöjda med sina insatser i politiken." (aa s 242). De politiska biografierna skiljer från traditionella självbiografier av bekännelseslag (Bloggardag kan hänvisa till Augustinus). Inte så i de politiska biografierna: "Man gjorde helt enkelt det rätta." Ordet var "helt enkelt". Och intresset vänds från politiken till personerna i politiken. Det är rätt farligt. För oss, alltså. Liksom barn och barnbarn. Längre vill inte Bloggardag tänka. Men nog ringer varningsklockorna när tillvarons vedermöda sammanfattas med orden "helt enkelt"?

I dag ska Bloggardag på synundersökning. Vad ska han därefter få syn på? Bäva, förtvivla!


21 kommentarer:

  1. Hur var det nu titeln var på Pär Nuders politiska självbiografi?
    "Stolt men inte nöjd"?
    Vilken någon klok politisk journalist vände på - efter att Nuder erhållit riksdagsarvode utan att närvara eller delta i arbetet - till "Nöjd men inte stolt".

    Jag misstänker att Dag Sandahl i relation till sin bokproduktion och teologiska argumentation känner sig stolt men inte nöjd.
    Det kanske dock finns utrymme för att moderera det lite med tanke på att man ibland kan behöva tänka på hur man uttrycker sig, inte bara vilka argument man framför.
    Bara så man inte får meningsmotståndaren att uppfatta en argumentation av typen BOHICA (Bend Over Here It Comes Again), eller kanske väcker de sympatier som gjorde Centerpartiet till stor valvinnare 1976 efter debatter mellan Torbjörn Fälldin och Olof Palme.

    SvaraRadera
  2. À propos samläsning: kan inte Bloggardag be DS om att få låna August Strindbergs bok Det nya riket, där bugandet för överheten gisslas så som ingen författare vågar idag. Tänk om "Ågust" hade levat idag, hade han kunnat motstå att skildra det moderna fursteslickeriet? Hur hade han skildrat Prajderiet? Synd att Jan Myrdal är för feg därtill.

    SvaraRadera
  3. Ja, fånigt så det förslår!

    -Varför ställer partiledarna upp på sådana fånerier som att vifta med en Prideflagga? Jag håller med BloggarDag och undrar förstås också vilka som skall försvara Sverige, om det krävs; ÖB var ju också med i paraden, liksom andra företrädare för försvaret.
    Vi får väl lita till reservofficeren Dag Sandahl. Han har ju vana att försvara åtminstone Blekingeskärgården, har han tidigare förtäljt oss.

    Har han för övrigt läst SmP.s ledare om domaredansen i Prideparaden - publicerad i dag. Den är bra, tycker jag.
    Äntligen en journalistkollega som vågar ta bladet ifrån mun. Annars läser vi det gamla vanliga i de stora tidningarna, nämligen fantasisiffran en halv miljon åskådare. Dvs nästan två tredjedelar av hela Stockholms stads invånarantal. Tomt på gatorna, enstaka bilar, alla längs några innerstadsgator.
    Vilken deltagarskröna!

    Nu något allvarligare, som bloggaren tydligen har missat: att Helena Edlund kanske alls inte tvingas lämna sin prästtjänst. Rättsväsendet fungerar alltså, fast de finns på bloggen som ville göra gällande att hon var oönskad av vissa - gissa vilka? - skäl.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof,
      trodde du skulle vara mera öppen med ditt stöd för Pride.
      Tillsammans med mig låter det alltid annorlunda.
      Puss, Antonio

      Radera
    2. Antonio får till det. Spänningen stiger. Kan redaktören Dike kontra på lika infamt elegant sätt? /smun

      Radera
    3. Det bör vara lagen om anställningsskydd (LAS) som fungerar, inte det kyrkliga rättsväsendet.
      Om Centerpartiet och SD får sina vilja igen lär det dock inte finnas så mycket av LAS kvar.

      Radera
    4. Antonio,

      -Du misstar Dig, käre vän. Precis som många andra på bloggen, känner Du inte mig och mina åsikter om Pride - och uppenbarligen ej heller Svenska kyrkan.

      -Min kärlek till Pride är nämligen försumbar. Men kärleken till Svenska kyrkan bestående.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  4. Nå, vi får väl invänta utslaget men det ser illa ut för Svenska kyrkan, det medges. För det är inte den kyrkliga rättsapparaten som i så fall står för rätten! Tänkvärt. Men har verkligen majoriteten fel när det gäller Pride? Om man inte kan lita på majoriteten, vem kan man då lita på?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vem kan man lita på?

      -I varje fall inte alltid BloggarDag, även om han har slagit fast sanningar om Prideupptåget.

      Man skall förstås alltid kunna lita på Sanningen (med versaler för säkerhets skull)

      Läs för övrigt också i dag en bra ledare om Pride i Ditt husorgan SmP! Också SvD ger på ledarplats partiledarna en rejäl känga för att de lät sig dresseras av Pridefolket, dvs RFSL.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  5. Häftigast var att se Kristensson och Bush Tor (den förre mest) skrapa med skon mot golvet och sist veckla ut sina flaggor.
    Är det detsamma som att ge valsegern till SD? (Ursäkta men jag tittade inte ens efter Åkesson)
    Det är om honom det nu sjungs bland folk. an

    SvaraRadera
  6. EBT missade CHANSEN. Att lugnt förklara, att hon inte deltog i dehumanisering, intolerans och vuxenmobbing. Att det fanns en elefant i rummet, som alla märkte, men ingen talade om. Att hon förundrade sig över att intervjuarna gett SD ytterligare procent. Att hon tackade för möjligheten att som vuxen tåga ut ur barnkammaren och att RFSU nu räddat KD kvar i Riksdagen. Gärna kunde hon ha frågat: "Vem följer med? Ulf? Jan? Era kommunikatörer kommer att gräma sig i morgon över en missad jättechans." Sedan skulle hon lagt ned regnbågsflaggan och med ett småbelåtet leende vandrat ut. Medieeliten hade rasat, men slaget hade varit vunnet utan att utmana den empatiska frikyrkodelen av partiet.
    /Sophia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer helt. Där försvann förmodligen sista chansen för KD att klara 4% spärren. Och det verkar som om Elisabet Sandlund på Dagen låtsas dom om hon inte såg inslaget, och försöker sopa igen spåren med pinsam tystnad. Men vi var alldeles för många som såg detta och därmed hur sista spiken i kistan hamrades fast. Pinsamt men mest sorgligt ändå. Här hade man ju en gratischans att visa sig rakryggad, vuxen, mogen, ansvarsfull, men vek ändå ner sig. Bara kroppsspråket säger "allt", hur EBT och kanske också UK inser att de gör fel, och ändå inte vågar annat. Stig J

      Radera
    2. Jag tycker nog Ebba Busch Thor är den dom kommer bäst ur det hela.

      Hur Ebba markerade på plats under debatten: https://twitter.com/rotanders/status/1025758169203703808

      Canutus Hahn

      Radera
    3. Det är så få som läser det "finstilta". Det gemene man kommer att komma ihåg är att EBT också höjde prideflaggan till ett Ja, på frågan. Att hon lyfte den sist och viftade minst förtar inte detta sorgliga faktum.
      Att se detta och det hon sade i debatten som att hon kom "bäst ur det hela" är blott och bart ett önsketänkande och räcker inte i den rådande förenklade, ytliga och förljugna medievärlden. Hade hon vägrat vifta med prideflaggan så hade det blivit en STOR nyhet som fått genomslag och då hade hon fått chansen att säga att hon till att börja med inte ställer upp på "mobbning" av ett parti som inte ens tillåtits deltaga / närvara. Det finns ett mycket stort behov av politiker som är rakryggade, har sunt förnuft och sinne för fairplay. Där hade EBT en jättechans och hon tog den inte. Mycket sorgligt. Stig J

      Radera
  7. https://liturgyguy.com/2018/07/04/france-traditional-priests-account-for-20-of-2018-ordinations/

    20% skapar rubriker i Frankrike, och då är det ändå traditionalismens hem i RKK. Kanske kunde vi haft det värre? Konstaterade vi inte 30-70, eller 20-80 i Göteborg (biskopsvalet)?

    SvaraRadera
  8. När vi ändå håller på, läs den här artikeln från ett traditionellt romerskt perspektiv. På pricken en analys som gäller för SvK och hennes framtid likaväl.

    https://catholicsarechristian.blog/rebuilding-the-faith/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Länge sedan man fick full pott vad gäller alla fördomar, nästan lite för bra för att vara sann, eller?
      Desperationen må gälla amerika men respekten för en Marx-banalitet orimlig.
      Vi har ett annat exempel som skjuter tesen i sank alldeles inpå knutarna där vänster blev höger över en natt (troligtvis indirekt pådrivet/utnyttjat av Natopolitik). Antagligen sker detsamma snart hos oss.
      Våra ”stalinister” har nu sopat banan så väl att det enda som finns kvar att sopa bort är vår egen nomenklatur.
      Amerika har väl ändå någon tro kvar tillskickande från oss. Kritiskt tänkande här är detsamma som att sopa rent.
      Men en reformation här är långt enklare än där därför att den beror inte av ordningen utan av tro.
      Därför finns det mer hopp här än där. an

      Radera
    2. Jag tänker allt oftare att svensk högkyrklighet blir en huvudnyckel även för Rom. Svenska lutheraner blir inte romare utan tillför katolsk tro, som i Birgittas dagar. Vi vet att allt från Rom inte självklart är gott. Det har vi alltid vetat. an

      Radera
    3. an slår huvet på spiken! Rom behöver kompletteras med lite nordiskt enkel IKEA-filosofi.
      /Ryszard

      Radera
    4. Det är inte utan att man undrar vad signaturen John tycker om den där artikeln.
      Det kanske även finns svenska katoliker som vill etablera getton där de är samlade till gemenskap för att förändra lokalsamhället?
      Det lär finnas en kyrkobyggnad ledig i Knutby i Uppland.

      Radera
    5. @Ryszard 14.20
      Det IKEA möblemang som är kärnfriskt tål förvisso att plockas fram men glöm inte realistiskt präglad förkunnelse som inte glömt idealistisk himmelsk verklighet (dvs Luther)! an

      Radera