söndag 16 oktober 2016

Kattisitet

Katolicitet är en sak, en något större kategori än den som avgränsas som "romersk". Svaret på frågan om ni är romersk katolik är rimligtvis Fredrika Bremers: "Jag är mer katolik än så."
Jag stampar av i Confessio Augustana. Vad annars ska en evangelisk katolik göra?

Katoliciteten bekänns i trosbekännelsen. Så var det helt konkret för 600 år sedan i Ecclesia Svecana, så för 500 år sedan, så för 400 år sedan, så för 300 år sedan, så för 200 år sedan, så för 100 år sedan och så nu. Offentligen sker markeringen i söndagens gudstjänstliv. Så lever Kyrkan.

Det finns ett katolskt problem för de romerska katolikerna och det är förstås att till katolicitet hör att ha varit på plats ihop med folket. Det har inte de romerska katolikerna. Här är en katolsk defekt. Det kliniska konstaterandet behövs men behöver inte uppröra. Det är bara att ogilla läget. Det var en annan kyrka som gick till dödsbäddarna. Att det blev ett romersk-katolskt exit beror till dels på politiska omständigheter och till dels på kyrkopolitiska. De senare kan diskuteras.

Bullan Exsurge Domine uttrycker påvens distansering till Luthers teser. Tycker ni att den bullan övertygar och är en bulla rätt metod att ta upp de invändningar som Luther presenterar i akademisk form? Tycker ni att bullan korrekt återger vad Luther hävdar? Det har jag inte övertygats om. Det beror inte bara på insikten om att Leo X för egen del alls inte kunde förstå bredden och djupet i teserna. Skulle inte Frasse kunna säga några ord om detta, beklaga och förklara att konflikten om kyrkojurisdiktionen är begriplig men Guds rike är en större angelägenhet och det finns en katolicitet som går utöver den romerska? Frasse kunde kanske på ett nytt sätt beskriva denna katolicitet och förklara vad som inte är katolskt, ungefär som Martin Luther drar en gräns mot de reformerta vid religionssamtalen i Marburg.
Så blir det inte. På Arenan i Malmö den 31 oktober inleds högtidsåret inte med teologiska preciseringar. Katoliciteten ersätts med Kattisitet.

Vad är det?
Vi skola ledas in i det omfattande sång- och musikprogrammet av Kattis Ahlström. Det finns ett schema för programpunkter som ska avlösa varandra.
Vilket är partytricket?
Det är att dogmatiska frågeställningar läggs åt sidan och de sociala frågorna ställs i fokus. Miljön, flyktingarna, det kyrkliga ansvaret för freden. Här enas vi.
Påven kommer att hälsas med entusiasm när han tar över tillställningarna. Statsministern hälsar på Sturup. Kungaparet i Kungshuset i Lundagård. Ni förstår själva att fokus inte kommer att ligga på det gemensamma, 500 år av reformation eller hur det nu ska kallas för att undvika att fira splittringen. Men själva den anstöt som ligger i splittringen hamnar inte heller i centrum för uppmärksamheten. Det kan ett barn på 7 år begripa.

När påven underhålls med sång- och musikprogram dyker det upp en bild i mitt inre. Detta har jag varit med om tidigare - men var?

Den blide påven sitter och trummar i takt till musiken omgiven av några kardinaler, ärkebiskopar och biskopar. Visst! Filmen Tjejen som visste för mycket. Där är det. Gäller varningen "Beware of the Dwarf" också på Malmö Arena? Vem dirigerar orkestern? Har biskopen Arborelius en hänsynslös bror och styrs denne broder av en än mer hänsynslös kvinna? Var är albinon? Är det Kattis som ska vara tjejen som vet för mycket? Har ni inte sett filmen, vet ni inte tillräckligt mycket. Har ni glömt denna viktiga film, kan ni inte heller orientera er. Se den! Förstå!

Kattisitet i stället för katolicitet kan nog bli ett minnesvärt event.
Det heter så.
Event.
 Det blir väl en uppsättning biskopar som rör sig. "Vi och dom"-hållningen ska praktiseras efter protokollet.

 +Biörn undrade över det där med biskopar och kyrkostyrelse. Det är på sitt sätt en underlig undran. Från församlingslivet vet vi ju att präster och lekfolk ska hålla ihop. Så har det konstruerats för stift och nationell nivå också. Här har Svenska kyrkan i princip en mer fullödig organisation, som bättre uttrycker det gemensamma ansvaret än det romerska systemet. Vi kan inte bygga på biskoparna, som bekant. Vi kan än mindre bygga på partipolitikerna. Att bygga på Kyrkan är något mer och kräver i praktiken något annat än det vi nu hålls med. Om detta kan jag inte skriva en söndag.

Jag ska med ohöljd entusiasm och envetet försöka inhämta kunskap om det kyrkliga läget och läget i nationen när jag får vara med om eventet, alltså praktisera kattisiteten.
Ni som har Tjejen som visste för mycket aktuell för er får väl läsa Från konflikt till gemenskap i stället. Det kanske förresten är den enkla definitionen av eventet och kattisiteten. Vi talar inte om konflikten, det blir gemenskap i stället.
Ju mer vi är tillsammans...

I tillegg: Påven möter lutherska ledare, heter det. Man funderar.




46 kommentarer:

  1. Men bygg då på kyrkan, helheten, och det som förenar vår kyrka med den katolska! Varför flamsa om "kattisitet" och ge vår kyrkas förtroendevalda ännu en spark därbak!

    Så kan dagens bloggtext sammanfattas och mynna ut i min fråga.

    Ser inte ens bloggaren helheten i kristendomen och kristenheten, den som binder samman våra kyrkor och som alltid har varit, är och alltid kommer att vara ett värn mot världens ondska.

    I djup fundering och tacksamhet över att själv få vara närvarande i Lund, bör han - för en gångs skull, kan man säga - undvika att se ned på kyrkfolket, alltså vår kyrkas demokratiskt valda ryggrad, även om han (för en gångs skull även här) ger vår organisationen ett gott betyg.
    Jag ber läsarna notera att han kräver något annat vad gäller att bygga på kyrkan än att lita på biskoparna och de förtroendevalda.

    Men vad vi skall lita på anges inte. Bloggaren lovar återkomma till saken.

    Det blir spännande att då se vad det är vi skall bygga på, om det inte är folket, demokratin och biskoparnas andliga vägledning.

    Och jag som trodde att kyrkan är till för folket, är ett med folket och styrs av folket!

    Har jag så grundligt missuppfattat ordet kyrka?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt!
      Kyrkan styrs av folket och med biskoparnas andliga vägledning.
      Det går väl sådär?

      Radera
    2. Jag vill gärna att herr Dike utvecklar begreppet "biskoparnas andliga vägledning" närmare.

      Jag tolkar ett uteblivet svar som att herr Dike vid närmare eftertanke inte längre anser sig kunna stå för uttalandet. /John

      Radera
    3. Nej, Kyrkan är inte "till" för folket. Folket ÄR kyrkan o kyrkan behöver då inte sägas vara "ett med" folket.
      Nej, kyrkan "styrs" inte av folket. Kyrkan styrs (eller ska/borde i SvKs fall kanske då...) av Gud.
      Eva H

      Radera
    4. "Det blir spännande att då se vad det är vi skall bygga på, om det inte är folket, demokratin och biskoparnas andliga vägledning."

      Förslagsvis Kristus.

      Radera
    5. Jag trodde förstås att det var Jesus Kristus som var hörnstenen vi skulle bygga på.Inte biskopar och fötroendevalda. Eller "folket".

      den Lea

      Radera
    6. BOD, nu löpte väl ändå knapptryckningen snabbare än tanken? "Kyrkfolket" lika med de "demokratiskt valda"? Dessa två storheter är väl inte identiska, knappast ens överlappande?/Paul

      Radera
    7. När de förtroendevalda, läs ockupationsmaktens representanter blir kyrkfolk då snöar det i helvetet. Vak upp och se verkligheten!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  2. Det är väl för sent nu, men jag kan inte låta bli att tycka att vi borde ha arrangerat ett ärkelutherskt event. (Var inte bloggaren inne på den tanken för några månader sedan?) Så där en 70 000 gammallaestadianer på Källby camping med omgivande Höjeåängar, nattvardsassisterade i det fria av en gammaltroende finsk präst (då kanske även några tusen andra s.k. lutheraner kunnat få delta?) skulle ju åtminstone inte skapa ett intryck av att den lutherska reformationen praktiskt taget är utdöd.

    Nåja, det lär väl dyka upp åtminstone några tusen s.k. "svenskkyrkliga" i Lund/Malmö. Men lutheraner? Jag undrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utmärkt idé, Andreas! Men är det inte som du skriver lite i senaste laget... 500 år sisådär... /John

      Radera
  3. Till alla er spm tänker bevista de aktuella eventen, får jag ge samma uppmaning son Chevy Chase i filmen: "Bring your umbrella!"

    För svenskkyrkliga katoliker passar det i sammanhanget dock rakt inte med samma skådespelares citat från Fletch 2 "Hi Ben Dover!"

    SvaraRadera
  4. Nu pratar Dike trams (här i Skåne skulle vi säga skit, men det blir ett grövre tal redan norr om Blekingegränsen).
    Kyrkfolket är den gudstjänstfirande församlingen, finns det kyrkopolitiker där är de inte där som politiker. Om de alls är där.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  5. Påven Franciskus kommer självfallet inte att komma oförberedd till eventet i Lunds domkyrka. Han kommer att vara väl informerad om läget för sv"k":s brydsamma belägenhet med bland annat en "medlems"-flykt som just nu trotsar all beskrivning. Som av en ren händelse kommer den att kulminera just den 31 oktober som är sista dagen att utträda ur sv"k" om man vill slippa bli avplockad den hutlösa "kyrkoavgiften" nästa år.

    Franciskus har som bekant även för vana att höra sig för om hur minoriteter behandlas. Här är det förstås missionsprovinsen och liknande grupper som står i blickfånget. Lundavispen Thyrberg borde för sin del förbereda sig på frågor om sina tankar att försöka vidga församlingsbegreppet till att inte bara gälla de anställda och arvoderade (de staterande). En svår fråga ety och kanske inte den lämpligaste när “kyrkovalet” närmar sig.

    Att Kattis Ahlström ska inleda eventet med allsång tycker jag låter helt underbart! Här får "Sveriges största konsertarrangör" verkligen en utmärkt möjlighet att visa upp sig och sitt! Kanske dyker även Mark Levengood upp som gubben i lådan? Påven är ju ogift. Och vem vet, kanske får vi även en Lundensisk altartango till utgångsprocessionen? /John

    PS! 14.000 personer har (sedan 24/9) lämnat sv”k” genom sajten: http://www.offentligt.se/lamna-kyrkan

    SvaraRadera
  6. Vilket var det egentliga brottet mellan den reformerade kyrkan i Sverige och det som blev eller var den Romersk-katolska? Var det inte att de reformatoriska biskoparna vigdes utan sanktion från Påven, utifrån egna premisser? De med Rom förenade prästerna kunde inte längre vara på plats med folket. Det fick inte vara det de alltid varit, utom som en "rest". Den med Rom sammanbundna kyrka som varit vår fick arbeta underjordiskt, medan de präster och biskopar som med- eller motvilligt accepterade de nya tingens ordning fortsatte under annan flagg. Du pratar om den rom-katolska kyrkan som om den inte haft kontinuitet. Men är det inte just den som lagts under protestantisk ockupation för att använda högkyrklighetens vokabulär? Det är väl inte numerären som avgör katoliciteten utan överlämnandet person till person, lärans kontinuitet, biskoparnas gemenskap osv? Och det har väl inte förvaltats rätt av Svk, utan mer av den Romersk-katolska - tidvis från utlandet och sedan återigen med en biskop i landet.

    SvaraRadera
  7. Hur var det med renässanseländet, det Luther vände sig emot? Vem var egentligen katolik, Leo X eller Luther? Msgr Lars Cavallin kom efter undersökning fram till att det var legitima biskopsvigningar i Sverige/Finland. Och nog har katolsk tro bevarats, CA som exempel. Däremot är brottet med Rom ett faktum och det motiverar också frågan vem som bröt med vem. Ecclesia Svecana arbetade alls inte underjordiskt utan markbundet, till socknen. Nu är dilemmat att präster är beredda att överlämna denna kyrka till dem som vill föra fram ett annat evangelium. Hjorden överges. Jag gillar inte det. Somliga av oss är verkligen mer svenskkyrkliga än många i kyrkoledningen. Förpliktar inte det? Svenska kyrkan är dogmatiskt en del av den katolska kyrkan. Hon är så i sitt gudstjänstliv och partiellt i sitt ämbete. Hon äger den historiska kontinuitet som den romersk-katolska kyrkan i Sverige saknar
    Jag bråkar inte särskilt mycket. Jag problematiserar mest. Det kan också vara nyttigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och när blir man en nyttig idiot, som håller igång ett kyrkosystem som man inte tror på?

      Radera
    2. När man slutat göra motstånd.

      Radera
  8. Hörnu DS, han vet mycket väl att KO anger att SvK framträder i sina stift och församlingar. Likväl inrättades en kyrkostyrelse. Redan Gustaf Wasa försökte detta med hjälp av Georg Normann och Conrad v. Pyly, vilka arbetade efter en tysk-luthersk fursteabsolutistisk modell. SvK genom sina biskopar och prästerståndet i riksdagen motsatte sig kraftfullt detta och Laurentius Petris kyrkoordning segrade. Kungamakten återkom gång efter annan med försöket att få en kyrkostyrelse under kungens kansli med kanslichefen som superindendent( Normann) över biskoparna. Först på 1980-talet lyckades försöket. Det är en tysk-luthersk irrlära. I församlingarna fanns enligt svk-lig ordning lekfolket ansvar I domkapitlen fanns en partssammansattordning, som också är en demokratiforn med hänsyn till dem som berörs. 1571 fanns förstås kungen överst. Så är det inte nu och jag har för min del alltid hävdat att vi bör eftersträva en ordning med påven som högsta garant och i övrigt självständighet som de med Rom uninerade kyrkorna. Stiftsstyrelser är som jag ser det en onödig inrättning och någon kyrkostyrelse behövs inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo. Det som Bo Giertz frågade efter för att SvK skulle kunna agera självständigt - och kreativt missionera landet...

      Radera
    2. Förutom längtan efter Påven, där jag är tveksam, är jag helt enig med +Biörn. Nuvarande struktur är ett slags koncernbygge och inte en kyrka. Livskraft och mission uppåt väggarnai det lokala. Stiftstyrelser och kyrkostyrelse skapar bara byråkrati och pappersarbete.

      Rent läromässigt finns endast nivåerna: enskild kristen - församling - stift - världsvid kyrka. Kanhända är det praktiskt att ha kyrkoprovinser med gemensamma biskopsmöten där ärkebiskopen för klubban som den främste bland jämlikar och stundom synodmöten med lekmannarepresentation. Men fasta kyrkomöten är obegripligt.

      För övrigt anser jag att kontraktsprostar borde vara vigda till hjälpbiskopar.

      Radera
    3. Eftersom vigningens sakrament avskaffades av "lutheranerna" med acklamation för 500 år sedan har sedan dess inga "vigningar" i ordets genuina bemärkelse ägt rum inom sv"k". Det är och förblir en logisk omöjlighet.

      För sv"k":s del handlar det om en lek med ord som i det sammanhanget helt har berövats sin sakrala betydelse. /John

      Radera
    4. Ja, särskilda kyrkomöten är onödiga; för kyrkoprovinsen gemensamma ärenden kan hanteras antingen av biskoparna eller av domkapitlen tillsammans.
      Kh på landet

      Radera
  9. En "kyrka" som sedan lång tid tillbaka saknar ett apostolisk episkopat och ett sakramentalt prästämbete samt under senare tid infört en hedonistisk antropologi är definitivt inte katolsk (oavsett hur många gånger man rabblar trosbekännelsen)!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar till stor del om hur man definierar 'sakrament'. Reformatorerna ville att ett sakrament skall vara instiftat av Jesus – då blir det tre. Rom har valt att ett sakrament skall ha apostolisk grund – vilket reformatorerna inte helt motsatte sig – då blir det sju. Sakrament eller handling med sakramental innebörd – är det verkligen värt att strida om definitionen?

      Radera
    2. Nej, det är det verkligen inte. Instämmer helt med föregående talare. Antalet sakrament är, precis som Johannesdopets exakta innebörd och frågan om vad Jesus gjorde i dödsriket, något som inte ens de mest bekännelsetrogna av oss tycker att man behöver gräla om. Sju eller tre. Fast ska det dessutom per definition vara något materiellt element inblandat i sakramentet blir de ju två: dopet och nattvarden, till vilket bikten kan ses som en pendang. Nå, det här ska praktiseras, inte grälas om.

      Radera
  10. Läs på. "Lutheranerna" har inget emot att tala om prästvigningens sakrament om prästämbetet är rätt förstått som tjänst åt det troende folket. Problemet med de romerska är att de oftast är dåligt påläst om vad katoliken Luther lärde och polemiserade emot. Det gäller inte minst de romersk-katolska präster som importerats...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man vad är vigningspratet annat än tomt prat av "lutheranerna"? Blir det mer sant för att det upprepas gång på gång?
      Ordet sakrament har ju en innebörd och ett sakralt sammanhang. Tas detta bort faller ju även det som relaterar till det (som här "vigningen"). Om man inte godtar det, ägnar man sig då inte åt rent bluffande och intellektuell ohederlighet? /John

      Radera
  11. Så kom då upprepningen igen, bakom vilken alla som inte accepterar förtroendevalda, gömmer sig!

    Men först en kort kommentar till förre Visbybiskopen, som vill avskaffa såväl kyrkostyrelsen som stiften.

    Men varför är han missnöjd, då församlingarna är självstyrande. likt den kommunala självstyrelsen?

    Varje kyrkoråd kan alltså inom ramen för KO, fatta sina egna beslut och därmed sina egna satsningar på exempelvis missionen, vilken behövs mer än någonsin.

    Därmed är jag inne på upprepningen i kommentarerna till att kyrkan är ett med folket och skall styras av folket i demokratiska beslut. Upprepningen är att Kristus skall styra.

    Men kära nån då, har mina kritiker helt bortsett ifrån att Kristus talar genom människor och att det är de senare som har att fatta ekonomiska, administrativa och en rad andra beslut av jordisk karaktär? Basala fakta!

    Och varför kan då inte också biskopar och präster avskaffas, kyrkans andliga vägledare? Det är ju Kristus som är styr och är Herren!

    Tänk att vi, förtroendevalda, skall behöva för högkyrkligheten erinra om vad verkligheten kräver!

    Jag kan också i detta sammanhang än en gång inte låta bli att upprepa - på förekommen anledning vid ett flertal tillfällen på dessa spalter - att kyrkomötet röstar inte om evangeliet, har aldrig gjort detta och kommer ej heller att göra det. och att - apropå de återkommande, absurda upprepningarna att Svenska kyrkan inte är en kristen kyrka - lovsången sjungs och trosbekännelsen läses varje söndag i våra kyrkor.

    Och vad sjöng vi i mässan i dag? Jo, en psalm som verkligen ger vår älskade Svenska kyrka rättvisa:

    "Gammal är kyrkan. Herrens hus/
    står om än torn måste falla/
    Murar så höga blir till grus/
    ändå skall klockorna kalla/
    kalla på gammal och på ung/
    kalla på själ som trött och tung/
    drömt om den eviga vilan.

    (Sv Ps 56:1)

    Gammal är kyrkan, Herrens hus1 Gammal är Svenska kyrkan, Herrens boning!
    Vem vill, vågar och kan säga emot?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att herren Jesus skulle tala genom de ateister som befolkar kyrkoråd faller på sin egen orimlighet.
      Varför åläggs inte förtroendevalda kyrkvärdstjänstgöring så att de åtminstone någon gång får höra Guds ord?

      Sedan tycker åtminstone jag att KM röstade om evangelium 2009.

      Radera
    2. Jag säger emot. Den aktuella benämningen Svenska kyrkan tillkom med dissenterlagen 1860.

      PGGF

      Radera
    3. BOD Grundtvigs fina psalm vill väl ingen motsäga. Den syftar på Kristi katolska och apostoliska Kyrka vare sig den finns i Danmark, Sverige, Grekland eller Rom. Roland K

      Radera
    4. Bäste BOD. Jag är alls inte missnöjd med församlingens självstyre. Tvärtom. Men jag är missnöjdmed att att så många församlingar avskaffats till följd av den olyckliga strukturutredningen. Stiften vill jag också i högsta grad ha kvar, dock utan stiftsstyrelser, Det räcker med partssammansatta domkaapitel. Kyrkostyrelse är däremot ett tyskkätterskt intrång i svk-lig tradition. Att Giertz ville ha det, är inget argument, i vissa avseenden var han naiv. Om kyrkostyrelsen dessutom har ÄB som ordförande gölider det lätt i riktning mot en superintendent över biskoparna, en riksbiskop. Och vart den tanken kan leda vet vi.

      Radera
  12. Det ryktas att den planerade, katolska mässan på Malmö Arena genom initiativ från ledning på Kyrkans Hus har tvingats lämna arenan och flytta utomhus. Kan du, Dag, bekräfta/dementera detta rykte?

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Saken har inte föredragits men tänka själva kan vi ju. Kyrkans Hus vände sig till UD, där en romersk-katolik fick ansvar att handlägga ärendet. UD valde att inte engagera sig. Inbjudan gällde från början en högtidlighet för att inleda året 2017. Det stod inte på förrän påvens närvaro antog egna former. Risken är uppenbar att själva ärendet drunknar i uppställnigen kring det som lagts till på programmet, påvens mässa. Det fanns en förväntan att också den skulle vara på Malmö Arena. När LVF/SvK uppenbarligen misstyckte, backade Stockholms katolska stift. Alltså blir det en uppfriskande mässa på stadion. Katolikerna som kom ut i kylan, kunde den ha som tema.
      Problemet är dock verkligt, att det som las till programmet riskerar att skymma själva ärendet, detta som LVF och Vatikanen gemensamt svarar för. SvK är bara värd i det lokala.

      Radera
    2. Tack för ditt svar, Dag! Det överensstämmer, tyvärr, med det rykte som florerar.
      Lite verkar det tyvärr som att SvK och ev LVF under första dagen, dvs i Lund, vill visa upp en kontakt med påven och Rom som man under dag två vill glömma bort.
      Skulle det s k reformationsjubileet verkligen riskera bli mindre för att Stockholms katolska stift dagen efter, i Malmö, skulle få fira en mässa med påven? Och hur kom man på tanken att dra in UD i detta ärende???

      Jag i Halland

      Radera
    3. Jaja - finns det inte dubbelt så många platser på utomhusarenan och kommer inte de påvetrogna att fylla dem också? I så fall var väl de svenskkyrkliga näsrynkningarna bara till båtnad för mässan? Påven får väl fira allhelgonadagen rejält påpälsad. "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder."

      Radera
  13. Vad gäller katolskt - protestantiskt:

    Det som gör det komplicerat är väl att det varit två "avfall" från den rena läran:

    1. Det avfall som Luther reagerade mot inom Katolska kyrkan - och som ledde till reformationen.

    2. Det avfall vi nu har inom t ex Svenska kyrkan med liberalteologi osv.

    Det komplicerade är att i mening 2, så har ju Katolska kyrkan hittills varit bättre än Svenska kyrkan. Detta beroende på att tidigare konservativa påvar har hållit tillbaka den liberalteologi som också finns inom Katolska kyrkan. Men den nuvarande mer liberala påven visar tecken på att släppa liberalteologin lös.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om "liberal" och "liberalteologi" främst är skällsord för det man inte tycker om går det naturligtvis bra att kalla Frasse liberal, men fråga dem som vill ha kvinnor i Roms ämbete eller fri abort eller dem som vill samla skatter på jorden hur liberal han är...
      Kh på landet

      Radera
    2. Okunnigt nonsens! Franciskus är absolut ingen "liberal".O man måste sätta en etikett på honom blir det "radikal ortodox" katolik!
      Antony

      Radera
  14. Detta var en mycket läsvärd bloggpost med flera tänkvärda kommentarer. Har inte bp Biörn en viktig poäng? På 1980-talet och år 2000 gjorde Svenska kyrkan det som Gustaf Wasa misslyckades med.

    SvaraRadera
  15. John och Anthony (samma person?) tror sig tala för någon slags romersk katolicism. Jag tror dock inte att vare sig Frasse eller Anders A helt skulle godkänna deras uppfattningar om Roms lära. Dock: CA står för en evangelisk katolicitet som är ett vidare begrepp än romersk påvisk katolicitet. CA är ingen luthersk särbekännelse. Den är katolsk i dess ursprungliga betydelse.
    De kyrkor som har CA som sin katolska bekännelse, har aldrig önskat träda ur Roms kyrka. De har inte heller erkänt sin uteslutning ur den som laglig. Därför tillhör de kyrkor som har CA som bekännelse den romersk-katolska och den västerländska traditionen. Konversion till RKK är således helt onödig ur katolsk synvinkel.
    Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rolle K, och vissa andra, viftar med CA som själva grundfundamentet för en katolsk kyrka (nu omfattar ju Svky traditionellt fler bekännelseskrifter, som 7dag helt har lämnats till förmån för sekulär hedonism och proklamerandet om den terapeutiske Jesus!).RK&Co viftar med sin CA utan att referera till hur detta är själva grunden för katolicitet samt hur detta unika arv obrutet förvaltats genom historien - i första frågan säger jag "nej det är inte katolskt" och även om det så vore så är "lärotraditionen" via "läroämbetet" helt väck!
      Antony

      Radera
    2. Vad gäller påven (är läroämbetet det det avgörande tecknet på katolicitet – hävdade f.ö. påven ett läroämbete vid tiden för reformationen, var det inte mer fråga om ett juridiskt ämbete?) så kan man notera hur Melanchthon undertecknade Schmalkaldiska artiklarna (med instämmande av prästerna i Hamburg): "… men med avseende på påven anser jag, att om han vill tillåta evangeliet, även vi kunde tillerkänna honom den överhöghet över biskoparna, som han har på grund av mänsklig rätt, för att vi skall bevara friden och endräkten med de kristna, som nu lyda under honom och i framtiden komma att göra det."

      Radera
  16. Anders Piltz frågade en gång mig vid nattvardsbordet i St Thomas kyrka om jag var katolik. Jag fann mig inte tillräckligt snabbt och nekade.
    Gud nåde den som ifrågasätter min katolicismen...
    Ulf Berggren, mer katolsk än de s k katolikerna...

    SvaraRadera
  17. "Ja vill va min egen påve, tro lite som jag vill
    Då kan jag glömma allt vad Kristus lärt
    Jag kan tron som en påve och göra vad jag vill
    Där stannar jag och allting ordnar sig."
    Antony

    SvaraRadera