lördag 1 oktober 2016

Totalitär

Nätverksfel Wexnet men jag slet mig runt med en text även om det inte riktigt var den jag skrev och skulle ha ut på Wexnet. Håll till godo en timme senare än jag tänkt. Men några av er har väl sovmorgon!

Det finns anledning att påminna att ordet totalitär från början (Giovanni Amendola, 1923) är ett positivt ord, som uttrycker hur medborgarna ska förses med en helhetslösning för ett gott liv. Den totalitär staten skulle vara en välfärdsstat. Vi vet hur det blev. Det borde skrämma - men inte en kyrkokristen. För en kyrkokristen är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt. Det goda vänds i sin motsats. Ordet totalitär har fått en betydelseförskjutning som utgör en hel utläggning av temat.

Det är en totalitär lösning som motionärerna i vigselfrågan eftersträvar. Men de vill det i god mening. Ingen ska behöva möta en präst som inte tror på enkönad vigsel. Och prästerna ska värnas för att slippa hamna i den situationen genom att inte bli prästvigda. Det blir en totalitär lösning som är bra för alla. Löftesbrottet? Utskottsmajoriteten strök i betänkandet varje antydan om att löftesbrottet skulle vara just ett sådant. Vad det är, vet jag inte. När vår vän Klas Hellborg slet ner krigarkungens bild från väggen på Atheneum, kallades handlingen "partiell kulturupprensning" (tavlan var inte en äkta Ehrenstrahl, noteras). Kanske skulle utskottets beslut betraktas som "partiell språklig rensning"? Fast i sak är det ju så, att för själva handlingen får inte ett ord användas som antyder vad det faktiskt handlar om. Det är om inte annat totalitärt och ni får bestämma i vilken mening.

Vi vet alltså vilken kyrkovalfrågan är.
Folk ska mobiliseras i folkkyrkan för att rösta för samtidsideologin. Då röstar de också mot Läronämnden och gestaltar det folkliga beslutandet inte bara i folkkyrkan utan över folkkyrkan. Detta är konsekvensen av partipolitiseringen och av den brist på kritiskt tänkande som hör samman med den socialetiska satsningen på 1950-talet. Karl-Manfred Olsson tänkte sig att det skulle vara just så här. Skillnaden kanske var den, att dåförtiden kunde det förutsättas, att folk hade en aniung om vad kristen tro och kristet liv var. Skolan var Svenska kyrkans dopundervisning. Principiellt var det fel redan då, det sa de högkyrkliga, och det är detta principiella fel som leder praktiskt helt vilse, när folk bestämmer över tron i kraft av ett demokratiskt mandat. Det är ett mandat folket gett sig självt.

Kyrkomötet ajournerades.
Med sedvanlig entusiasm sjöngs den fariseiska psalmen O led mig mig med enkla och trygga ord. Det är där vi sjunger om "stränga och klara bud".
Det där med klarhet är en reformatorisk grundbult. Skriften är klar, enkelt fattbar.
Klara bud - vilka är de? Det finns inte så många bud i Nya Testamentet men de som finns är alltså klara. Om något bud då av en apostel /befullmäktigat ombud för Herren/ påstås vara Herrens bud och buden av Kyrkomötet utsjunges vara klara, har vi inte fått problem då? Oh kunde man tänka sig att det enkla förhållandet att äktenskapet ses vara till för en man och en kvinna vara en komplikation? För den ordningen ska väl ses som en Guds egen anordning, alltså utslag av en Guds befallning om tillvaron och till den?

Jag behöver väl inte bli nervös när det som sjungs och proklameras inte har någon riktig bäring på det som sker, men undrande kan jag väl få bli utan att betraktas som demonofob., vilket annars kunde vara en grundläggande kristen hållning för det egna livet. Trollandet med begrepp och ord har jag under första lektionen i demonologi i söndags skolan fattat. Han luras, den Djäveln! Och när det skaver lite i resonemangen, börjar en gammal söndagskolgosse fundera.

Rimligtvis gäller bedrägeriet Svenska kyrkans identitet. Nu ska Kyrkan gestaltas som sekt, samlad kring några högst bestämda meningar, t ex den om enkönad vigsel. Projektet Framtiden bor hos oss har gett ut boken En bra plats att vara på av Kristina Helgesson Kjellin. (Artos Academic 2016) Där talas om Kyrkan/församlingen som en "uenighetsfelleskap"  (ska det inte vara "uenighedsfaelleskab"?, DS) och det är den danske forskaren Lars Laird Iversen som myntat begreppet (s 53). Det är en kyrkosyn där olikheter ryms. Svenska kyrkan ska inte tåla dessa olikheter. Här är det Gleichschaltung som ska införas och Antje ska inte misstänkas för att vilja detta. Hon genomskådar svagsinnet i utskottet och inser konsekvenserna.

Nå, tillvaron möter med glada överraskningar.
I går fanns det ett hotellrum till mig nästa vecka när vi ska överlägga om prästlönetillgångar - jag hade nåtts av besked att det inte fanns rum för mig i härbärget. Men det fanns!
Och i dag ska yngsta barnbarnet uppvaktas. 8 år är en aktningsvärd ålder.
I morgon är det butikschefens tur, och när jag hurrat för henne drar jag till Göteryd och Pjätteryd för att sedan ta mig hemåt och festa loss.
Det är så djävulskap ska hanteras - med frimodighet och aldrig återhållen munterhet. Men jag ynkar Svenska kyrkan.
Det är synd om en kyrka när sektmakarna är i farten. De förgör Svenska kyrkan. Med de bästa avsikter förstås. Det är just det som är problemet.

21 kommentarer:

  1. Tack och lov!
    Jag trodde du "försvunnit" på det där spårlösa sättet som är vanligt i totalitära diktaturer. Efter några dagar hade missing (church-)people fått börja leta i grustag och dylikt.

    SvaraRadera
  2. Nu beskylls "partipolitiseringen" för allt som går snett i kyrkan - men den är ju gammal och tidigare utan kritik.

    Låt mig först slå fast att jag förstås är motståndare till kravet från den tidigare i Blekinge baserade Anna Ekströms motionskrav. Det har också avslagits i utskottet. Läronämnden säger nej, vilket ju trots allt dementerar många slutsatser på denna blogg.
    Men DS är orolig för att den svaga majoriteten kan leda till något oönskat och kritiserar också han och i vanlig ordning det som kallas just "partipolitiseringen". Den är orsak till att majoriteten blev svag.

    Ursäkta om jag åter har svårt att hänga med men måste påminna honom och hans doakör, att "partipolitiseringen" har funnits under många decennier i kyrkan - långt innan bloggaren fick säte och stämma där. Men då var det frid och fröjd från dagens kritiker - åtminstone frid! Varför är den plötsligt nu ett rött(i dubbel bemärkelse) skynke för kritikerna?
    Jag förstår det inte. En gammal ordning blir avskyvärd - plötsligt!?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läronämnden säger nej, men på dåliga grunder (vilka, som visats tidigare, också skulle motivera ett nej till "kvinnoprästmotståndarförbudet"). Utskottet avslår, men med minsta möjliga majoritet, och putsar dessutom bort allt som skulle kunna låta som brott mot tidigare givna löften. Mot den bakgrunden kan man nog inte känna annat än en motvillig beundran för BOD:s trosvisshet. Återstår dock att se hur din envisa tes om läronämndens överhöghet står sig med tiden.

      Att det sen ska vara så svårt att förstå det principiellt felaktiga i att sekulära ideologier (vilka partipolitiken bygger på) skall ligga till grund för beslut i Kyrkan, vilken vilar på en helt annan ideologisk grund, har jag faktiskt svårt att förstå. Det är ungefär som att socialdemokratisk eller liberal ideologi skulle ligga till grund för vilken tränare en fotbollsklubb skulle anställa. Att sen personer som i politiska sammanhang är aktiva i S respektive L ändå skulle kunna vara bra ledamöter i fotbollsklubbens styrelse, och kunna fatta bra beslut om tränarval, är en helt annan sak, förutsatt att de kan tänka bort från sina respektive partitillhörigheter och bara tänka fotboll.
      /Per H

      Radera
    2. Nä, avskyvärd sedan 1986.
      Dessförinnan utsågs kyrkomötet med någorlunda proportioner mellan prästerskap och lekmän.

      Radera
    3. Demokrati är som det politiska spelet visar en farlig arbetsform. Den måste skilja sig från såväl diktatur dom pöbelvälde.Rätt hanterad gör den det genom att respektera en grundläggande konstitution och följa givna grundlagar. För Svk gäller, som KO snger, De Heliga skrifterna, de tre trosbekänneserna, Augsburgska bekännelsen och Uppsala mötes beslut 1593. Det kan knappast sägas att de nuvarande politiska partierna tar allvarligt på dessa grunddokument. Än mindre gör de s.k nominereingsgrupperna det. Därför hotar pöbelvälde i SvK om läronämnden körs över.

      Radera
    4. Bengt Olof -hur ser du på Svenska Kyrkan och dess fria ställning?
      -Ska Kyrkan vara fri gentemot staten?
      -Gentemot det partipolitiska? (och jag ser inte t ex POSK eller Frimodig Kyrka som mindre partipolitiserar än S och C!!!).
      -Ska en demokratiskt vald församling som t ex Kyrkomötet ha något som helst inflytande på hur prästvigningslöftena ser ut?
      -Är det inte helt absurt när partipolitiska nomineringssgrupper blir tungan på vågen vid biskopsurnämningar?
      -Ska ett världsligt organ som Riksdagen agera lagstiftare i religiösa frågor t ex stifta en lag om Svenska Kyrkan?
      -Jag vet om direktvalda representanter som inte är Gudstroende -är det OK?
      Vill du, Bengt Olof, så kan jag rada upp fler?...
      🐺 🐯 Berggren

      Radera
    5. Jag anser att präster i Svenska Kyrkan ska åläggas att viga samkönade par.
      Jag håller med +Biörn om att om Kyrkomötet beslutar om att präster ska viga samkönade par och att det ska ingå i prästlöftena är det pöbelvälde.
      Hur klarar jag mig nu ur denna knipa. Jo, frågan ska inte beslutas i demokratisk ordning. Prästlöftefrågor är frihetsfrågor och hanteras av det gudomliga regementet;det världsliga regementet tige...
      🐺 🐯 Berggren

      Radera
    6. Det råder redan ett pöbelvälde i det postkristna samfundet!
      Antony

      Radera
    7. "Partipolitiseringen" handlar djupast om huruvida de beslutande är pålitligt lojala mot kristen tro och bekännelse eller lika mycket mot något annat. Läronämndens svaga gehör i utskottet när denna oro, såvitt det inte är en stilla inkompetensförklaring av nämnda nämnd.
      Kh på landet

      Radera
    8. 1982 var året då kyrkomötets partipolitisering kunde förnimmas fysiskt. 1983 var den ett faktum. Dessförinnan kunde ledamöter visst ha partipolitisk tillhörighet, men de uppfattades valda för sin kyrklighets skull. Undantagen var så få att de kunde namnges. När jag tänker efter, var det ofta tidningsfolk. Arndt Johansson från Falun och red Andersson från Skellefteå, t ex. Modellen hämtades från Pastoratsförbundet...

      Radera
    9. Till frihetsfrågan.
      Vi har ett ansvar inför de kvinnor som är kallade att bli präster i Svenska Kyrkan. Att i ett gudomligt och treenigt sammanhang inskränka dessa kvinnors frihet vore fel. I prästvigningslöftena ska ingå att kandidaten accepterar präster av båda könen.
      Vi har på motsvarande sätt att ta ansvar för de av samma kön som vill ingå äktenskap i Svenska Kyrkan.
      Till frågan om präster skola intaga blott lakto-ovo-vegetarisk kost är av gudomlig karaktär får jag återkomma...
      Sign Fy 😻 Berggren

      Radera
    10. Men systemet, DS, fanns långt innan 1983!

      Bloggaren började förnimma den påstådda politiseringen först 1983. Men varken under 1980- eller 1990-talen hördes den kritik, som nu dagligen framförs på denna spalt.
      Och inte tidigare heller. Vem kritiserade min konfirmationsförsamlings samlingslista, där partierna i god anda nominerade kandidater?

      Alltså samma system då som nu. Det som var sanning 1956 är lögn och förbannad dikt 2016. Eller hörde möjligen den ärade tidigare Visbybiskopen, som vågar kalla demokratin en "farlig arbetsform", möjligen något skall mot partipolitiseringen, då han var teologistudent?

      Det är något som inte stämmer, kära trätobröder!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    11. Har du verkligen inte uppfattat den kritiken måtte du ha läst Vår Kyrka, SPT och de böcker och artiklar som Yngve Brilioth och Carl Strandberg skrev just 1956 och därefter. Samlingslistor gällde för att stå över partipolitiken. Ingen valdes på en sådan lista till kyrkomötet. Där var det indirekta personval.

      Radera
    12. Nu gäller hårda fakta, DS!

      -Det går inte att komma ifrån verkligheten genom att, som Du gör ovan, skriva att ledamöter visst kunde ha partipolitisk tillhörighet. Det HADE de nästan alltid.

      Eller med tillägget att ledamöterna "uppfattades" valda för sin kyrklighets skull. Är de i så fall inte valda på samma sätt i dag? Direktvalen till KM infördes för att STÄRKA demokratin, inte för att försvaga den.

      Det jag betonar igen är att de politiska partierna tidigare i praktiken spelade en än större roll vid nomineringarna till kyrkovalen än de gör i dag - utan att Du, HH, Biörn och andra DÅ höjde rösterna mot detta faktum.

      Jag tillhör verkligen kritikerna av att partistyrelsen, S, fastställer sin nomineringsgrupps valprogram, för att ta det exempel, som mest brukar kritiskt luftas.

      Men i grunden är detta en intern fråga för S, då varken Du eller andra kritiker vågar föreslå ett FÖRBUD för partier att ställa upp i kyrkovalen. Men ni är förstås upprörda över att väljarna ger S så stort stöd.

      Vad var titeln på en bok av Per Ahlmark för några år sedan: "Det är demokratin. . . " Han lade till ett ord, som jag anser vara malplacerat i denna kommentar, då Du bevisligen inte är någon dumbom.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    13. Det kunde med lite god vilja uppfattas så att döpta medlemmar med partibok i kraft av sitt dop tog ansvar. De indirekta valen markerade detta. Nå, S får stort stöd också i kommande val liskom SD, de som partipoltiserar vinner alltså. Vi andra står och tittar på. Vad händer då med Svenska kyrkan? Direktvalen är en katastrof för den kyrkliga demokratin. Den blir restlöst demokrati men inte kyrklig. Ska hårdfakta gälla läser man avhandlingar. Sandahl och Alvunger är säkra namn!

      Radera
    14. Hur stor (liten?) del av väljarkåren röstar i kyrkovalen? Och är de "giltiga" eller "legitima" även om endast ett fåtal väljare deltar? Valen är förstås intressanta för de partipolitiskt aktiva och för "blåbär" i partierna som vill komma sig upp och få arvoden - även när dessa "blåbär" egentligen är totalt ointresserade av SvK som trossamfund. Jag höll själv på att hamna på en kyrkovalslista på 1980/90-talet (då jag var lokalt aktiv i ett parti), sannolikt nominerad för att det var ont om kandidater. Det väckte viss förvåning när jag påpekade att jag inte var medlem i SvK - det hade man bara tagit för givet.../Paul

      Radera
  3. Alla som lyckas ta sig ur ett destruktivt förhållande brukar ha det gemensamt att de i efterhand ångrar att de lät det pågå så länge. Givetvis borde kyrkan gått på "första slaget", innan kontakten med familjen skars ner till ett minimum och den egna självkänslan tillintetgjordes.

    Tänk att vi är överens, du och jag, Dike.

    SvaraRadera
  4. Bengt Olof Dike, get real. Vid vilken tid, från dess att (S) började ha egna listor, kritiserades inte valsystemet? Rosendahl höll låda när Sandahl ännu var ett barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rosendal (jag utgår från att det är fader Gunnar som åsyftas) var nog inte representant i gamla Kyrkomötet. Eller var han det? Kanske fader Sandahl vet besked eller kan kolla i sitt omfattande arkiv?

      GAF

      Radera
  5. För övrigt tror jag att DS är inne på en viktig sak, när han skriver om vari det verkliga problemet består. Back in the days kanske det verkligen var "partipolitiseringen", för då var politiker okyrkliga och vanliga förtroendevalda i allmänhet kyrkliga.

    Så inte idag. Även om man bestämde att alla kyrkliga nomineringsgrupper skulle vara kliniskt rena från allt vad vanliga politiska partier heter, är det någon som tror att det på allvar över tid skulle leda till att kyrkan blir en brud, helt överlåten till sin Herre? Det kunde, som DS skriver, nog stämma i en annan tid. Rosendahl hade rätt. Problemet idag är att den kyrkliga oppositionen bevarar hans kritik verbatim (nåja). Även man kunde kasta ut partierna så skulle kyrkan vara lika "ockuperad". Det socialdemokratiska projektet är fullt genomfört; stadskyrkans avskaffande föregicks indeed av hennes restlösa förverkligande. Hon är fullt öppen för samhället, det är därifrån hon får sina ledare, och de flesta samhällsmedborgare i Sverige tillhör de mest progressiva i världen vare sig de ställer upp under S-flagg eller inte. Its done. Vad vi ser nu är hur det utspelas i slowmotion. Eller inte så slow motion, bara från sidan http://www.offentligt.se har 9000 personer gått ur SvK den här veckan.

    Vilka ryker först, flowchart:
    1. Dissidenter. Detta är i alla väsentligheter genomfört. De har fått några årslöner och blivit så tilltufsade att de flesta inte vågar göra något för kyrkan igen. En stor del av de här kommer att migrera till #4.
    2. Kyrkliga ledare från avfolkad landsbygd, som inte kan upprätthålla kyrklig kultur. Här är vi nu, sammanslagningarna är en kosmetisk åtgärd så att det ska se finare ut. Men till slut är alla aktier/egendomar sålda, och till slut finns det inga mer att "slå ihop" sig med. Det här märks inte lika tydligt som processen ovan. I samband med sammanslagningar/pensionsavgångar så blir det färre tjänster lediga. Färre som vigs, flera som börjar jobba med något annat. Under flaggen av effektivisering så är det en utdragen och massiv frontförkortning som vi inte ännu ens sett början på.
    3. Fin-prästerna, när deras "speeches on religion for its cultured despisers" genomskådas och deras medlemmar antingen renodlar andlighetsspåret genom nåt yogaflum eller också renodlar människohjälpsspåret genom att ge sina pengar till Amnesty. De som avkristnar kyrkan sågar av den gren som de sitter på. Bokmässan-prästerna kommer i huvudsak fortsätta på inslaget spår, läsa Derrida/Buber och dricka rödvin och känna sig intellektuella och fortsätta som konsult inom etik, fast den här gången under den beskrivningen.
    4. Fulprästerna, om de någonsin ryker dvs. De som inte fick vara med i salongerna. De har meckat sig fram, emot skeppsbrott och prygling och hungersnöd och fattigdom, och lyckats bidra till att de har en anspråkslös kristen gemenskap på en ort nånstans. De har ett visst mandat av folk på orten att vara religiösa av sig och ha idéer som ibland sticker ut, för "präster är såna". Dessa är som såna där havsborrar, som sugit sig fast vid klippan i tusen år och överlevt såväl dinosaurier, romarriket, det brittiska imperiet och metrosexuella södermalmsbor. Dessa är kvar tills de a) mördas av islamister eller b) Jesus kommer åter.

    Alla skäl, som vi ser, leder till att klass 1-3 dör ut och att #4 blir kvar. De är, i förhållande till "marknaden" för kristen tro i Sverige, de mest välanpassade igenom alla tider.

    Jag tror att #4 är rätt soft faktiskt. Det enda som fattas för att jag skulle trivas är en sexigare estetik; flagrant patriarkat, kvinnoideal ala Sparta, ambitiösa planer på att återföra bygden i alla dess dimensioner till kristendom, sans och vett. Visst låter det skoj? Tänk att få göra det ett helt liv, och därefter (i hopp om) videbitur Deus deorum in Sion. Man, bästa tillvaron :D

    SvaraRadera
  6. Oj, vilket inlägg, det helanonyma om de rykande prästerna. Fast 9000 har väl inte lämnat kyrkan på en vecka?
    Får jag gissa att författaren är "fulpräst"...


    Två frågor annars:
    1) Hur många vigslar i kyrkan är enkönade om året? Hundra? Två hundra?
    Det är 1-2 procent av alla giftemål, i kyrkan borde det vara mindre än så.

    2) Boken En plats att vara på, är den för eller mot mångfald i uppfattningar. Det där om oenighetssammanslutning tyckte jag lät intressant, "inte en åsiktsgemenskap", som det brukar heta.
    Men ska jag lägga 210 spänn ska det inte vara på någon som verkar i nykyrklighet.

    Canutus Hahn

    SvaraRadera